De spanska jakthundarnas (galgos) fruktansvärda öde
Bild: ”An adopted Spanish Galgo”, upphovsman: OmarCurrosSimón, licens: Attribution-ShareAlike 3.0 Unported
Varje år överges eller torteras ca 60.000 vinthundar (galgos) till döds i Spanien, speciellt i regionerna Kastilien-Leon, Extremadura och Andalusien.
Jägarna (galgueros) använder galgos till harjakt. Hundarna tillbringar sina korta liv i fasansfulla förhållanden ofta ihopträngda i små, lortiga skjul utan fönster. Hundarna är ofta kopplade utan möjlighet att röra sig, utsvultna och sjuka och utan någon som helst vård eller mänsklig värme.
Efter jaktsäsongens slut gör jägarna sig av med de flesta av sina hundar antingen genom att överge dem eller mörda dem på de mest ohyggliga sätt. Det blir billigare att köpa nya hundar än att behålla de gamla, eftersom hundar uppföds i mycket stora mängder utan någon som helst kontroll från myndigheterna.
Traditionellt dödas hundarna genom att hänga dem på så sätt att baktassarna nätt och jämnt når marken. Det kan ta upp till sex dagar innan hunden dör, och metoden förorsakar hunden åtskilligt mycket smärta och ångest. Andra traditionella sätt att mörda hundarna är att kasta dem i övergivna brunnar och täcka dem med brinnande ved, stena hundarna till döds eller bränna dem levande. Jägarna tror att ju mera hundarna lider, desto bättre kommer den kommande jaktsäsongen att bli.
De övergivna hundarna dör oftast av svält, sjukdomar eller skador. De hundar som tas tillfånga förs till kommunala avlivningshundgårdar. Ett fåtal av hundarna får plats på någon bra hundgård, där hundarna efter rehabilitering har en chans att bli adopterade till någon familj. Tyvärr anser de flesta spanjorer att galgos inte lämpar sig som sällskapshundar, så de flesta hundar adopteras utomlands.
Det finns ingen EU-lagstiftning som gäller hundar, och de spanska myndigheterna är totalt ovilliga att åtgärda saken. Utan en stark internationell påtryckning kommer dessa fina och blida hundar mycket sannolikt att bli åtsatta för tortyr och misshandel för all framtid.
Jägarna (galgueros) använder galgos till harjakt. Hundarna tillbringar sina korta liv i fasansfulla förhållanden ofta ihopträngda i små, lortiga skjul utan fönster. Hundarna är ofta kopplade utan möjlighet att röra sig, utsvultna och sjuka och utan någon som helst vård eller mänsklig värme.
Efter jaktsäsongens slut gör jägarna sig av med de flesta av sina hundar antingen genom att överge dem eller mörda dem på de mest ohyggliga sätt. Det blir billigare att köpa nya hundar än att behålla de gamla, eftersom hundar uppföds i mycket stora mängder utan någon som helst kontroll från myndigheterna.
Traditionellt dödas hundarna genom att hänga dem på så sätt att baktassarna nätt och jämnt når marken. Det kan ta upp till sex dagar innan hunden dör, och metoden förorsakar hunden åtskilligt mycket smärta och ångest. Andra traditionella sätt att mörda hundarna är att kasta dem i övergivna brunnar och täcka dem med brinnande ved, stena hundarna till döds eller bränna dem levande. Jägarna tror att ju mera hundarna lider, desto bättre kommer den kommande jaktsäsongen att bli.
De övergivna hundarna dör oftast av svält, sjukdomar eller skador. De hundar som tas tillfånga förs till kommunala avlivningshundgårdar. Ett fåtal av hundarna får plats på någon bra hundgård, där hundarna efter rehabilitering har en chans att bli adopterade till någon familj. Tyvärr anser de flesta spanjorer att galgos inte lämpar sig som sällskapshundar, så de flesta hundar adopteras utomlands.
Det finns ingen EU-lagstiftning som gäller hundar, och de spanska myndigheterna är totalt ovilliga att åtgärda saken. Utan en stark internationell påtryckning kommer dessa fina och blida hundar mycket sannolikt att bli åtsatta för tortyr och misshandel för all framtid.
