Ägg
Ägg är obefruktade äggceller från hönor
Äggen vi köper i affären är äggceller från hönor, och oftast är dessa ägg obefruktade. Ägget består av ett skyddande äggskal samt av äggvita och äggula som är omslutna av olika tunna membran. Det tar 24-26 timmar för en höna att producera ett ägg.
År 2018 producerades det ca 76,7 miljoner ton ägg i världen. Världens största äggproducent är Kina som producerade 466 miljarder ägg år 2018, åtföljt av EU, USA och Indien.
Hönor är smarta, känsliga, nyfikna och sociala djur
Hönor är smarta, känsliga, nyfikna och sociala djur vars kognitiva förmågor i vissa fall är mer avancerade än hos katter, hundar och även vissa primater. Varje höna är en individ med en distinkt personlighet, och i likhet med alla andra djur, värdesätter hönor sitt eget liv. Hönor är mycket sociala djur som bildar komplexa hierarkier ("hackordningar"), och de är mycket måna om sina ungar, familjer och andra hönor i sin grupp. Hönor kan utföra komplicerade mentala uppgifter, lära av att titta på varandra, visa självbehärskning, oroa sig för framtiden och förmedla kunskap från generation till generation. Hönor minns ansiktena och rangordningen på mer än 100 andra fåglar, vilket enligt forskarna är ett obestridligt tecken på avancerad intelligens. Hönor har mer än 30 typer av läten att skilja mellan olika typer av hot, och hönsmamman börjar lära lätena till sina kycklingar innan de ens har blivit kläckta.
Hönor är de mest misshandlade djuren i världen
Hönor – vare sig de föds upp för sitt kött eller utnyttjas för att producera ägg – hör till de mest misshandlade djuren i världen. Det uppskattas att det finns 8,3 miljarder värphönor i världen. De flesta värphönor lever i fruktansvärda förhållanden inlåsta hela sitt liv i små gallerburar. De är ofta mycket sjuka eller skadade och tvingas att lägga betydligt fler ägg än deras kroppar orkar med. T.o.m. i ett högt utvecklat land som USA (världens näst största äggproducent) finns det inga regler för uppfödning, försäljning, transport eller slakt av hönor.
Kycklingar ser aldrig sina mammor, utsätts för smärtsamma ingrepp och hanarna dödas
Under normala förhållanden vårdar, skyddar och lär hönsmamman sina kycklingar tills de är gamla nog att ta hand om sig själva. På djurfabriker får ungarna aldrig träffa sina mödrar, eftersom de är födda i kläckerier där äggen kläcks under artificiella förhållanden. Tuppkycklingarna är värdelösa för ägg- och köttindustrin, så de dödas strax efter födseln genom att bli levande malda, gasade eller kvävda. I många länder får honkycklingarna en del av sina näbbar avskurna med olika slags blad eller med infraröd laser, vilket är mycket smärtsamt. Vid beskärningen dör många genast p.g.a. chocken, och andra dör av svält och törst då de kan inte äta eller dricka på grund av smärtan. Anledningen till att näbben skärs av på fåglarna är att förhindra dem att picka ihjäl varandra - beteendestörningar som orsakas av de fruktansvärda levnadsförhållandena på djurfabrikerna.
De flesta värphönor lever hela sitt liv i små burar
I naturliga förhållanden tycker värphöns om att picka och krafsa i marken, njuta av damm- och solbad, putsa sina fjädrar, sova högt uppe på en pinne om natten och umgås med andra höns i mindre sociala grupper. En typisk flock består av cirka 5-20 hönor och 1-2 tuppar. Hönor vill ha en privat plats där de gör ett rede och lägger sina ägg, och de älskar att ta hand om och undervisa sina kycklingar. För majoriteten av värphöns är dessa starka beteendebehov helt ouppfyllda. Hönorna kan dessutom bli föremål för övergrepp från arbetarna, som till exempel griper tag i djurens fötter och svänger dem runt i cirklar i ett försök att bryta deras nackar eller slänger levande fåglar i soptunnor.
Nästan alla ägg värphöns i världen tillbringar hela sitt liv tätt hopklämda i burar som är så små att de inte kan sträcka ut sina vingar, klia sig eller ens ordentligt lyfta på huvudet eller ligga bekvämt. Burarna är vanligtvis staplade ovanpå varandra i stora, fönsterlösa stallar. Burarnas metalltrådar skär in i fåglarnas fötter, skadar deras hud och sargar loss deras fjädrar. Bristen på motion gör att hönornas kroppar degenereras, och eftersom de inte kan krafsa i marken blir deras klor ofta för långa och ibland böjs de runt burens metalltrådar.
Hönsen lever så tätt hoppackade att de normalt rena djuren ofta tvingas kissa och bajsa på varandra. Stanken av ammoniak och avföring är fruktansvärd, och de giftiga gaserna förorsakar ögon- och virusinfektioner samt infektioner i de övre luftvägarna. Den extrema instängdheten och de onaturliga levnadsvillkoren orsakar stress och frustration, och hönorna försöker lindra sitt obehag genom att picka på varandra, dra ut varandras fjädrar och t.o.m. hacka varandra till döds. Ett stort antal fåglar dör av sjukdomar eller skador, och levande hönor tvingas ofta att leva tillsammans med sina döda eller döende burkompisar.
“Frigående” och andra liknande system glädjer endast konsumenten, inte djuren
Också på frigående gårdar med utevistelse (på engelska “free range”), ekologiska gårdar och andra så kallade mer humana gårdar, är levnadsförhållandena oftast långt ifrån tillfredsställande. Frigående system med tusentals hönor i flera våningar blir allt vanligare. Hönorna trängs på hyllorna och tvingas kliva ovanpå varandra, och många av fåglarna hittar aldrig vägen ut till rasthagen. P.g.a. den extrema trängseln är det oftast omöjligt för hönorna att bilda sociala grupper och hackordningar. Med så många fåglar är det mycket svårt för arbetarna att få syn på sjuka eller döende fåglar, och de lämnas att sakta dö. I många länder hör det till standarden att skära av näbben på hönorna även på frigående och ekologiska gårdar. På dessa gårdar gäller samma princip som på alla kommersiella hönsgårdar: tuppkycklingarna dödas strax efter födseln, och värphönorna slaktas vanligtvis efter 1-2 års äggproduktion.
Hönorna har blivit avlade att lägga betydligt fler ägg än deras kroppar klarar av
Vildhönor lägger kring 10-15 ägg och endast under fortplantningssäsongen, medan de moderna värphönorna har blivit avlade att lägga upp till 350 ägg per år – nästan ett ägg per dag. Genom artificiell belysning manipuleras hönorna att lägga ägg också utanför fortplantningssäsongen.
Att producera ägg är mycket ansträngande för hönan eftersom det krävs många näringsämnen, speciellt kalcium för att bilda äggskalet. För att producera ett äggskal avlägsnas mycket mera kalcium från hönans kropp än hon kan tillgodogöra sig från sin dagliga mat. Det är vanligt att värphöns lider av svår benskörhet vilket leder till spröda och brutna ben och t.o.m. förlamning. Övriga åkommor som är vanliga hos värphöns är livmoderframfall, äggstockscancer, bukhinneinflammation, äggledarinflammation och fettlever.
Enligt en dansk studie från 2021 lider cirka 85 procent av danska värphöns av bröstbensfrakturer, vilket är extremt smärtsamt. Frakturer förekommer i alla produktionssystem, oavsett om det är fråga om burhöns, ekologiska eller frigående höns. Detta problem existerar i alla delar av världen där det finns intensivproduktion av hönsägg.
I många länder sätts hönorna på svältkur för att få dem att producera fler ägg
I normala förhållanden lever en höna ungefär i tio år, men på djurfabriker är kroppen på en värphöna uttjänt vanligen redan efter 1-2 år. Som en sista åtgärd för att kunna utnyttja fåglarna maximalt utsätts hönorna i många länder (t.ex. i USA) för svält, vilket får dem att producera fler ägg. I denna procedur som kallas forced moulting, (fritt översatt ungefär “tvångsruggning”) nekas hönsen mat och vatten upp till 18 dagar, vilket chockerar deras kroppar till ruggning med ökad äggproduktion som påföljd. En annan metod att åstadkomma tvångsruggning är att ge hönorna lågkalorifoder. Om hönsen överlever tvångsruggningen kan proceduren upprepas två eller tre gånger, varefter fåglarnas kroppar är fullständigt utslitna, och de sänds till slakt.
Slakt
Om hönsen ska slaktas i ett slakteri, grips de vid fötterna och kastas hårdhänt in i små lådor som lastas in i lastbilar. Ett stort antal fåglar får sina spröda ben krossade p.g.a. ovarsam hantering, och många dör under transporten. I slakteriet hängs fåglarna upp och ned och dras genom ett strömförande vattenbad för bedövning. I vissa länder (t.ex. USA) är strömstyrkan i vattenbadet mycket lågt, vilket innebär att alla hönor är vid medvetande då deras halsar skärs av. Ett annat sätt att bedöva hönor är är att göra det med koldioxid. Efter bedövningen skärs deras halsar av antingen manuellt eller med hjälp av ett roterande blad, och därefter doppas de i kokhett vatten för att avlägsna fjädrarna. Ifall fåglarna missat det strömförande badet eller fått sina halsar dåligt avskurna, kan de vara vid fullt medvetande då de blir skållade. Deras kött används i produkter där blåmärkena och missbildningarna kan döljas för konsumenterna, t.ex. kycklingsoppa, kycklingpajer eller kycklingkräm.
De flesta av dessa “uttjänta” värphönor har för lite muskelvävnad eller är alltför deformerade och utslitna för att kunna användas som livsmedel. Dessa hönor dödas på gården, ofta genom att bli ihjälgasade. Hönorna kvävs långsamt, förtvivlat kippande efter luft, medan stallet fylls med gas. Ihjälgasningen kan också göras i en mobil slaktenhet som körs in på gården. I många länder är det vanligt att göra sig av med hönorna genom att mala upp dem levande eller dumpa dem på avstjälpningsplatser. Kropparna används vanligen till djurfoder.
Äggkonsumtionens inverkan på hälsan
Som i all intensiv djurhållning frodas många sjukdomar i de smutsiga och trånga stallarna, och hönsen måste då ges stora mängder antibiotika. I många länder ges antibiotika också i förebyggande syfte och för att främja produktionen. Den ständiga, förebyggande användningen av antibiotika gör det möjligt att hålla hönor vid liv i förhållanden som annars skulle döda dem. Den överdrivna användningen av antibiotika på djurfabriker är den främsta orsaken till uppkomsten av antibiotikaresistenta bakterier, vilket är ett enormt hot mot den mänskliga hälsan. Äggkonsumtion är en av de främsta orsakerna till salmonellaförgiftning i världen, och allvarliga sjukdomar, såsom fågelinfluensa kan föras vidare till människor från smittade kycklingar.
Fjäderfäindustrins inverkan på miljön
Som i alla former av intensiv djuruppfödning är ägg- och kycklingproduktionen ett allvarligt hot mot miljön. Äggindustrin dödar fiskar och andra vilda djur, skadar ekosystem och förorenar marken, luften och vattnet. Äggindustrin är ansvarig för ett massivt slöseri med våra naturresurser, t.ex. vatten. För att producera ett enda ägg behövs det 196 liter vatten.
Vad du kan göra för att hjälpa värphönor
En av de allra viktigaste sakerna du kan göra för att hjälpa värphönor är att bli vegan!