Griskött
Griskött kommer från en levande, kännande och mycket intelligent varelse
Griskött eller fläskkött är kött från tamgris, och är det mest konsumerade köttet i världen. Skinka, fläskkotletter, bacon och korv är exempel på produkter gjorda av griskött.
Grisen, som av många människor bara anses vara en matprodukt, är en mycket intelligent och social varelse. Studier visar att grisar är smartare än hundar och att de kan lösa problem lika bra som schimpanser. Grisar har utmärkta minnen, förstår enkla symbolspråk , gillar att leka, bildar komplexa sociala gemenskaper, samarbetar med varandra och uppvisar empati.
Livet på djurfabriker är en mardröm
De flesta grisar tillbringar hela sitt liv inomhus i extremt trånga, smutsiga djurfabriker där de är utsatta för ständig stress. I naturligt tillstånd älskar grisar att böka i marken och utforska sin omgivning. I djurfabrikerna vistas grisarna på hårda betong- och spaltgolv (ett slags gallergolv), och har ingen möjlighet att böka. Grisar är mycket renliga djur som vill ha skilda områden för att sova, äta och uträtta sina behov.
På djurfabrikerna tvingas grisarna leva i sin egen avföring och spyor och ibland även bland ruttnande kroppar från döda grisar. Andningsluften är mycket dålig p.g.a. den höga halten av koldioxid, ammoniak och damm. Eftersom grisar inte svettas gillar de att bada i vatten eller lera, vilket hjälper dem att reglera sin kroppstemperatur. I naturligt tillstånd bildar grisar sociala flockar som ofta består av tre eller fyra honor och deras ungar. På djurfabrikerna har grisarna ingen möjlighet att göra någonting som är viktigt för deras välbefinnande. Grisarna kan dessutom bli föremål för övergrepp från arbetarna, som till exempel kan slå, sparka eller slänga grisarna med huvudet före i betonggolvet eller –väggen.
Suggans liv
Suggorna (mammagrisarna) lever ett ofattbart miserabelt liv. När hongrisen är ungefär sex månader gammal görs hon gravid för första gången, oftast genom artificiell insemination. I många länder fixeras grisarna i speciella boxar medan de är dräktiga. Boxen är extremt liten, och golvet består av betonggaller utan något som helst strömedel för grisen att ligga på. När det är dags för grisen att föda blir hon inspärrad i en grisningsbox, som liknar en dräktighetsbox med undantag för ett litet extra utrymme för smågrisarna. Innan suggan föder får hon ett starkt behov att bygga bo åt sina griskultingar, men på en djurfabrik förnekas hon att utföra även detta beteende. För att maximera produktionen har suggorna avlats att föda kullar som kan bestå av t.o.m. femton kultingar medan det naturliga är ungefär fem kultingar. Det är vanligt att ett antal griskultingar från varje kull dör innan de uppnår fyra veckors ålder.
Efter att smågrisarna fötts får de vara tillsammans med sin mamma ungefär 4-5 veckor (normalt ger suggan di i upp till 17 veckor). Ungefär en vecka efter att kultingarna blivit avvanda görs suggan gravid igen. Efter att ha gett liv åt ungefär tre griskullar är suggans kropp vanligen så utsliten att hon skickas till slakt. Under normala förhållanden kan grisar leva upp till tjugo år.
Neurotiskt beteende är vanligt hos grisar i djurfabriker
De förfärliga levnadsförhållandena och den extrema tristessen i djurfabrikerna tar sig uttryck i neurotiskt beteende hos grisar, såsom att bita på varandras svansar och öron, och repetitiv bitning i järnrören. Såren som uppstår i samband med svans- och öronbitning är mycket smärtsamma, och leder ofta till allvarliga infektioner som kan sprida sig till olika delar av kroppen. Många grisar är helt apatiska, och ligger likgiltiga och orörliga utan att reagera på omvärlden.
Smärtsamma ingrepp utförs utan smärtlindring
Många smärtsamma ingrepp utförs på smågrisar utan att använda bedövning eller smärtlindring, t.ex. kastrering, svanskupering och tandklippning. I några länder är något eller några av dessa ingrepp förbjudna, eller de får utföras med hjäp av bedövning eller smärtlindring. I de flesta länder är stympningen ett normalt förfarande.
Grisarna är ofta mycket sjuka, och ges för mycket antibiotika
Grisar har ofta allvarliga skador såsom ledinflammationer, liggsår och hälta p.g.a. att de vistas på hård betong. En annan stor orsak till grisarnas hälsoproblem är den hårt drivna aveln som gör att grisarna växer så fort att deras ben och leder inte utvecklas tillräckligt snabbt för att kunna bära djurens vikt. Den dåliga hygienen leder lätt till infektioner av olika slag, och det är vanligt att grisar har magsår. Många av de sjuka grisarna blir dödade genom att slå dem med metallstänger, kasta dem med huvudet före i golvet eller låta dem dö av hunger och törst.
Som i all intensiv djurhållning frodas många sjukdomar i de smutsiga och trånga stallarna, och grisarna måste då ges stora mängder antibiotika. I många länder ges antibiotika också i förebyggande syfte och för att främja produktionen. Den ständiga, förebyggande användningen av antibiotika gör det möjligt att hålla grisar vid liv i förhållanden som annars skulle döda dem. Den överdrivna användning av antibiotika på djurfabriker är den främsta orsaken till uppkomsten av antibiotikaresistenta bakterier, vilket är ett enormt hot mot den mänskliga hälsan. Till exempel superbakterien MRSA påträffas ofta i griskött som säljs i livsmedelsaffärerna. Djurfabrikernas lortiga förhållanden kan också ge upphov till olika bakterier såsom E.coli och salmonella, som kan förorena livsmedel. Utbrottet av H1N1 (svininfluensa) berodde troligen på den stora trängseln och de dåliga sanitära förhållandena i svinfabriker.
Export av levande djur
Varje år transporteras över en miljard levande husdjur (fjäderfän, nötkreatur, grisar, får, getter och hästar) långa sträckor till andra länder - ofta över havet, då resan kan ta flera veckor. Export av levande djur är ett globalt fenomen, och Australien exporterar mest levande djur i hela världen. Långväga transporter orsakar enormt lidande för djuren, och många av dem dör under resan. Djuren måste utstå extrem trängsel, utmattning, uttorkning, skador, sjukdomar, stress och missbruk från arbetare. Djuren varierar från svaga, utslitna äldre djur med spröda eller brutna ben till unga, icke avvanda kalvar som tvingas stå i timmar och dagar i överfulla lastbilar utan mat eller vila. Djuren exporteras ofta till länder med dåligt djurskydd, och många djur utsätts för övergrepp. Slutligen möter de en extremt smärtsam och brutal död på slakteriet.
Slakt
Grisarnas lidande kulminerar på slakteriet. För att få de skräckslagna grisarna in i lastbilarna, blir djuren rutinmässigt slagna eller de ges elchocker. Särskilt svaga grisar som inte längre orkar stå på sina egna ben sparkas och slås med elektriska pådrivare, trots att de ine kan röra sig.
Transporten till slakteriet varar ofta i många timmar och är en pina för de känsliga grisarna. Det är mycket trångt i lastbilen, och grisarna får vanligtvis ingenting att äta eller att dricka. Grisarna får utstå extrema temperaturer, ammoniakångor och dieselavgaser, och de kämpar för att kunna andas. I många länder fryser ett stort antal grisar ihjäl vintertid under transporten till slakteriet, och på sommaren dör de av värmeslag. Många grisar dör också genom kvävning eller av hjärtslag.
På slakteriet blir de panikslagna grisarna mycket hårdhänt behandlade, och blir ständigt slagna med elektriska pådrivare för att de ska röra på sig. Innan grisarna slaktas blir de bedövade, mestadels med elektricitet eller koldioxid. Vid elektrisk bedövning görs djuret medvetslöst genom att ge det en elektrisk stöt i huvudet, vilket troligtvis är mycket smärtsamt. Vanligtvis skadar elstöten inte hjärnan, så djuret återfår medvetandet ifall det inte snabbt dödas genom att tappa dess blod.
I koldioxidbedövning, som anses som det mest humana sättet att bedöva grisar, blir grisarna infösta i en slags hiss som sänks ned i ett koldioxidschakt. De totalt panikslagna grisarna kliver gallskrikande ovanpå varandra i ett desperat försök att fly medan de blir kvävda av gasen. Efter att ha blivit bedövade och stuckna kastas grisarna in i skållkaret för att avlägsna deras borst (hår), och för göra skinnet mjukt. P.g.a. slarvig eller utebliven bedövning och slaktning är många grisar vid medvetande då de kastas ned i det kokheta vattnet.
Grisköttindustins inverkan på miljön och hälsan
Liksom all intensiv djurhållning förorsakar grisköttindustrin avsevärda miljöskador såsom klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, vattenföroreningar, övergödning, vattenbrist, avskogning och svält. Enligt studier orsakar konsumtion av griskött cancer, och speciellt hälsofarligt är processatt kött, såsom bacon, korv och skinka. En studie hävdar att personer som äter mycket rött kött riskerar att dö tidigare än personer som endast äter lite kött. Mjölkprodukter och kött är våra huvudsakliga källor till ftalater – skadliga kemiska substanser som tillsätts i plast för att göra den mjukare, genomskinligare, slitstarkare och öka dess livslängd.
Vad du kan göra för att hjälpa grisarna
Ett av de allra viktigast sakerna du kan göra för att hjälpa grisarna är att bli vegan!