OPINIONER
December 2022, Essä
Vi lever i en dystopi och vet inte om det
Vi lever i en dystopi och vet inte om det
Framtidens skräcksamhällen, eller dystopier, beskrivs ofta i litteratur och filmer. En del existerande auktoritära stater motsvarar vår bild av ett dystopiskt repressivt samhälle där livet är mardrömslikt, fullt av rädsla och lidande. Människor kontrolleras och grymheter rättfärdigas genom att dag efter dag mata dem med desinformation. Att ljuga, vilseleda, förvränga, fördunkla, försköna och hålla tyst är hårdvaluta i ett dystopiskt samhälle. I en dystopi klarar sig människor bäst då de inte ifrågasätter någonting, utan lever enligt normerna.
Folkmordet på judarna möjliggjordes av extrem desinformation och hjärntvätt. USA:s tidigare president Donald Trumps regeringstid präglades av ett stort antal lögner. Enligt The Washington Posts faktagranskare gjorde Trump 30 573 falska eller vilseledande påståenden under fyra år. Misinformation och desinformation spelade en stor roll i Brexit. Misinformation innebär spridning av falsk eller vilseledande information som ges på grund av missförstånd och som är inte avsedd att vilseleda. Desinformation betyder falsk eller vilseledande information som delas ut med flit. Den senaste tiden har världen skakats av Rysslands grymheter i Ukraina, som motiveras med de mest otroliga lögner som upprätthålls av en effektiv propagandamaskin.
Men hur är det med vårt eget moderna välfärdssamhälle? Är det ett idealsamhälle baserat på sanning och rättvisa, eller finns det dystopiska drag som vi kanske inte ens är medvetna om? Jag hävdar att vi just nu befinner oss mitt i en dystopi, och att vi är så manipulerade att vi inte ens märker det.
Den berömda framlidne indiske prästen och psykoterapeuten Anthony de Mello sa att de flesta lever hela livet på autopilot. Från ung ålder vägleds vi att tänka och göra saker på ett visst sätt, vilket anses vara normalt och självklart. Detta gäller människor i alla samhällen, inte bara dem som lever i diktaturer.
Hjärntvätt sker inom alla områden i livet. Hur många barn har till exempel övertygats att de är dåliga på något, till exempel att sjunga, och har förblitt livet ut i denna tro? En narcissistisk make eller maka kan med sina ord och handlingar förändra sin partners uppfattning om sig själv så att hens självkänsla till slut helt förstörs. För en finländare innebär konkurs vanligtvis ett stort misslyckande och skam, medan det för en amerikan kan vara en mycket lärorik och utvecklande händelse. Allt detta är resultatet av omedveten bearbetning av tankar. Naturligtvis finns det också bra påverkan, som att lära barn gott uppförande. Men tyvärr är de flesta av våra övertygelser och åsikter felaktiga och direkt skadliga för oss själva och andra.
Ett av de viktigaste områdena i livet där vi manipuleras utan att ens lägga märke till det är vår mat. Maten är viktig inte enbart för vår egen hälsa utan också för att det orsakar enormt lidande för andra varelser och påskyndar bland annat klimatförändringen och naturförlusten.
De första som påverkar ett barns ätande och vad barnet uppfattar som normalt är oftast barnets föräldrar. När ett barn växer upp kan det vara en mycket traumatiserande upplevelse för hen att inse att maten som hens föräldrar erbjuder kommer från ett sött djur som har dödats och styckats. Små barn älskar djur, och en stor del av barnets mjukis- och andra leksaker föreställer djur. I barnspel, animationer och sagor förekommer ofta djur. De allra flesta böcker som handlar om husdjur ger dock fortfarande en helt förvrängd bild av husdjurens situation. Enligt Pia Smeds doktorsavhandling publicerad 2017 vet ett stort antal grundskoleelever till exempel inte var mjölk kommer ifrån och gårdar misstas för djurparker.
När jag själv för länge sedan precis börjat skolan fick eleverna lära sig ett ramsa som sa att varje flicka och pojke bör varje dag äta mjölk, ost, ägg och smör. Varje elev var tvungen att memorera ramsan och framföra den inför klassen. Jag kommer fortfarande ihåg orden till ramsan, så hjärntvättningen har varit effektiv. Än i dagens skola matas barn med propaganda som främjar animalieproduktion, till exempel i samband med skolmjölksbidraget och köttveckor.
Dagis, studentmatsalar, garnisoner, arbetsplatsmatsalar, äldreboenden, sjukhus och andra institutioner bestämmer åt oss vad vi äter. Livsmedelsbutikerna bestämmer däremot i slutändan vilka produkter som finns på hyllorna. Konsumenter och institutioner fattar sina köpbeslut till stor del utifrån det billiga priset, vilket i sin tur beror på hur mycket jordbruksstöd som betalas ut. Den på många sätt skadliga djurindustrin tilldelas mycket mer jordbruksstöd än den mer klimat- och miljövänliga, etiska och folkhälsofrämjande växtindustrin.
Konsumenter i alla åldrar vilseleds varje dag av reklam. Direkta lögner kan dyka upp i reklam, såsom bilder på glada värphöns som befinner sig utomhus, trots att de i verkligheten vistas inklämda i små metallburar, med brutna bröstben. Det är också missvisande att dölja väsentliga frågor, såsom att i mjölkproduktionen separeras kon och kalven strax efter att kalven föds, vilket är mycket traumatiskt för båda. Många kändiskockar och influerare är också hängivna anhängare av animaliska produkter. Reklam och påverkan genom sociala medier har en enorm kraft. Forskning visar att när samma påstående – även en ren lögn – upprepas tillräckligt många gånger, börjar personen tro på det.
Att visa sanningsenliga, så kallade motreklamer, är däremot förbjudet enligt Reklametiska rådets regler. Till exempel vägrade Helsingin Sanomat 2019 att publicera en annons riktad till S-gruppen i sin tidning. Det handlade om en kampanjannons av organisationen Oikeutta eläimille, vars syfte var att uppmuntra S-gruppen att avstå från försäljning av ägg från burhöns. Enligt reglerna får annonser inte visas om de väcker rädsla eller lidande hos tittaren. Sanningen om djurindustrin kan med andra ord inte visas i Finland, eftersom sanningen är så ohygglig att den orsakar rädsla och lidande hos den som tittar på reklamen!
Djurproduktionen sker oftast bakom stängda dörrar, och för en vanlig medborgare är det är svårt eller omöjligt att besöka produktionsanläggningar. Man skulle kunna tro att det vore intressant och lärorikt för skolgrupper att med egna ögon se matproduktionens olika stadier. Jag har dock inte hört talas om att en skolklass skulle ha besökt till exempel en broilerhall eller ett slakteri. Utställningen Siat – Grisar som visades i Seinäjoki konsthall 2021 väckte uppståndelse, även om utställningen inte innehöll särskilt chockerande material. Några av ungdomarna som besökte utställningen hade dock upplevt utställningen som obehaglig, och städerna Kauhava och Kurikka beslöt att inte låta skolelever besöka utställningen.
Ibland händer det dock att en video filmad i hemlighet av aktivister i en djurfabrik eller på ett slakteri får nationell publicitet. Ofta är det personen som avslöjar djurplågeriet den som blir straffad, men djurplågeriet får fortsätta i fred eftersom det för det mesta är fråga om laglig verksamhet. Politiska beslutsfattare och djurindustrin gör allt de kan för att det inte ska ske några förändringar. Den nya djurskyddslagen är ett bra exempel på detta. Djurlagen finns helt tydligt inte till för att skydda produktionsdjuren, utan den skyddar djurindustrin. När samma minister helt ologiskt sköter både djurens och djurutnyttjarnas angelägenheter är det klart vilkas intressen som väger mer i vågskålen. Dessutom får man löjligt lätta straff för djurskyddsbrott. Sådana här praktiska saker ger en stark signal till människor, vilket gör att många börjar tro att det inte är så viktigt hur djur behandlas.
Pastor Kari Kuulas fall är ett bra exempel på hur sanningen förhindras att bli uppdagad. För ett par år sedan skrev Kuula en utmärkt krönika för tidningen Kirkko ja kaupunki, där han kritiserade industriell djurproduktion och påpekade bland annat att människor bör undvika att orsaka lidande för andra varelser. Djurproducenterna opponerade sig starkt mot kolumnen och MTK hotade med rättsliga åtgärder och klagomål till domkapitlet. Biskoparna tog också ställning för djurproducenterna och så småningom avlägsnade Kirkko ja kaupunki kolumnen från sin hemsida.
Människan har skapat ett jordiskt helvete, en dystopi, för djuren. Uppskattningsvis 80 miljarder landlevande djur slaktas årligen i världen, varav cirka 86 miljoner i Finland. Fisk och skaldjur ingår inte i siffrorna. Det lidande vi tillfogar dessa varelser, både under deras liv och vid tiden för deras död, är obeskrivligt. Biomassan hos människor och produktionsdjur utgör 96 procent av däggdjurens biomassa, medan andelen vilda djur är ynka 4 procent. Naturförlust, klimatförändring, pandemier, antibiotikaresistenta bakterier – djurindustrin är starkt involverad i att orsaka dessa enorma kriser.
Varje gång jag går till mataffären drabbas jag av ångest, desperation och en overklig känsla. Alla dessa hyllmetrar fulla av kroppsdelar och sekret från djur – kan detta ens vara sant? Jag tittar på mamman eller familjefadern som har lastat shoppingvagnen full med korv, biffar, leverlåda, smör, ost. Mjölk och snacks för barn. Pålägg och skinka för vuxna. Ansiktsuttrycket förblir opåverkat när hen placerar produkterna på kassabandet. Hen tycker är allt fullständigt normalt, precis som hen har fått lära sig sedan barnsben. Hen har ingen aning om att hen är en del av en stor våldsmaskin, att hen befinner sig mitt i en dystopi. Tills kanske en dag, förhoppningsvis, något förändras.
Folkmordet på judarna möjliggjordes av extrem desinformation och hjärntvätt. USA:s tidigare president Donald Trumps regeringstid präglades av ett stort antal lögner. Enligt The Washington Posts faktagranskare gjorde Trump 30 573 falska eller vilseledande påståenden under fyra år. Misinformation och desinformation spelade en stor roll i Brexit. Misinformation innebär spridning av falsk eller vilseledande information som ges på grund av missförstånd och som är inte avsedd att vilseleda. Desinformation betyder falsk eller vilseledande information som delas ut med flit. Den senaste tiden har världen skakats av Rysslands grymheter i Ukraina, som motiveras med de mest otroliga lögner som upprätthålls av en effektiv propagandamaskin.
Men hur är det med vårt eget moderna välfärdssamhälle? Är det ett idealsamhälle baserat på sanning och rättvisa, eller finns det dystopiska drag som vi kanske inte ens är medvetna om? Jag hävdar att vi just nu befinner oss mitt i en dystopi, och att vi är så manipulerade att vi inte ens märker det.
Den berömda framlidne indiske prästen och psykoterapeuten Anthony de Mello sa att de flesta lever hela livet på autopilot. Från ung ålder vägleds vi att tänka och göra saker på ett visst sätt, vilket anses vara normalt och självklart. Detta gäller människor i alla samhällen, inte bara dem som lever i diktaturer.
Hjärntvätt sker inom alla områden i livet. Hur många barn har till exempel övertygats att de är dåliga på något, till exempel att sjunga, och har förblitt livet ut i denna tro? En narcissistisk make eller maka kan med sina ord och handlingar förändra sin partners uppfattning om sig själv så att hens självkänsla till slut helt förstörs. För en finländare innebär konkurs vanligtvis ett stort misslyckande och skam, medan det för en amerikan kan vara en mycket lärorik och utvecklande händelse. Allt detta är resultatet av omedveten bearbetning av tankar. Naturligtvis finns det också bra påverkan, som att lära barn gott uppförande. Men tyvärr är de flesta av våra övertygelser och åsikter felaktiga och direkt skadliga för oss själva och andra.
Ett av de viktigaste områdena i livet där vi manipuleras utan att ens lägga märke till det är vår mat. Maten är viktig inte enbart för vår egen hälsa utan också för att det orsakar enormt lidande för andra varelser och påskyndar bland annat klimatförändringen och naturförlusten.
De första som påverkar ett barns ätande och vad barnet uppfattar som normalt är oftast barnets föräldrar. När ett barn växer upp kan det vara en mycket traumatiserande upplevelse för hen att inse att maten som hens föräldrar erbjuder kommer från ett sött djur som har dödats och styckats. Små barn älskar djur, och en stor del av barnets mjukis- och andra leksaker föreställer djur. I barnspel, animationer och sagor förekommer ofta djur. De allra flesta böcker som handlar om husdjur ger dock fortfarande en helt förvrängd bild av husdjurens situation. Enligt Pia Smeds doktorsavhandling publicerad 2017 vet ett stort antal grundskoleelever till exempel inte var mjölk kommer ifrån och gårdar misstas för djurparker.
När jag själv för länge sedan precis börjat skolan fick eleverna lära sig ett ramsa som sa att varje flicka och pojke bör varje dag äta mjölk, ost, ägg och smör. Varje elev var tvungen att memorera ramsan och framföra den inför klassen. Jag kommer fortfarande ihåg orden till ramsan, så hjärntvättningen har varit effektiv. Än i dagens skola matas barn med propaganda som främjar animalieproduktion, till exempel i samband med skolmjölksbidraget och köttveckor.
Dagis, studentmatsalar, garnisoner, arbetsplatsmatsalar, äldreboenden, sjukhus och andra institutioner bestämmer åt oss vad vi äter. Livsmedelsbutikerna bestämmer däremot i slutändan vilka produkter som finns på hyllorna. Konsumenter och institutioner fattar sina köpbeslut till stor del utifrån det billiga priset, vilket i sin tur beror på hur mycket jordbruksstöd som betalas ut. Den på många sätt skadliga djurindustrin tilldelas mycket mer jordbruksstöd än den mer klimat- och miljövänliga, etiska och folkhälsofrämjande växtindustrin.
Konsumenter i alla åldrar vilseleds varje dag av reklam. Direkta lögner kan dyka upp i reklam, såsom bilder på glada värphöns som befinner sig utomhus, trots att de i verkligheten vistas inklämda i små metallburar, med brutna bröstben. Det är också missvisande att dölja väsentliga frågor, såsom att i mjölkproduktionen separeras kon och kalven strax efter att kalven föds, vilket är mycket traumatiskt för båda. Många kändiskockar och influerare är också hängivna anhängare av animaliska produkter. Reklam och påverkan genom sociala medier har en enorm kraft. Forskning visar att när samma påstående – även en ren lögn – upprepas tillräckligt många gånger, börjar personen tro på det.
Att visa sanningsenliga, så kallade motreklamer, är däremot förbjudet enligt Reklametiska rådets regler. Till exempel vägrade Helsingin Sanomat 2019 att publicera en annons riktad till S-gruppen i sin tidning. Det handlade om en kampanjannons av organisationen Oikeutta eläimille, vars syfte var att uppmuntra S-gruppen att avstå från försäljning av ägg från burhöns. Enligt reglerna får annonser inte visas om de väcker rädsla eller lidande hos tittaren. Sanningen om djurindustrin kan med andra ord inte visas i Finland, eftersom sanningen är så ohygglig att den orsakar rädsla och lidande hos den som tittar på reklamen!
Djurproduktionen sker oftast bakom stängda dörrar, och för en vanlig medborgare är det är svårt eller omöjligt att besöka produktionsanläggningar. Man skulle kunna tro att det vore intressant och lärorikt för skolgrupper att med egna ögon se matproduktionens olika stadier. Jag har dock inte hört talas om att en skolklass skulle ha besökt till exempel en broilerhall eller ett slakteri. Utställningen Siat – Grisar som visades i Seinäjoki konsthall 2021 väckte uppståndelse, även om utställningen inte innehöll särskilt chockerande material. Några av ungdomarna som besökte utställningen hade dock upplevt utställningen som obehaglig, och städerna Kauhava och Kurikka beslöt att inte låta skolelever besöka utställningen.
Ibland händer det dock att en video filmad i hemlighet av aktivister i en djurfabrik eller på ett slakteri får nationell publicitet. Ofta är det personen som avslöjar djurplågeriet den som blir straffad, men djurplågeriet får fortsätta i fred eftersom det för det mesta är fråga om laglig verksamhet. Politiska beslutsfattare och djurindustrin gör allt de kan för att det inte ska ske några förändringar. Den nya djurskyddslagen är ett bra exempel på detta. Djurlagen finns helt tydligt inte till för att skydda produktionsdjuren, utan den skyddar djurindustrin. När samma minister helt ologiskt sköter både djurens och djurutnyttjarnas angelägenheter är det klart vilkas intressen som väger mer i vågskålen. Dessutom får man löjligt lätta straff för djurskyddsbrott. Sådana här praktiska saker ger en stark signal till människor, vilket gör att många börjar tro att det inte är så viktigt hur djur behandlas.
Pastor Kari Kuulas fall är ett bra exempel på hur sanningen förhindras att bli uppdagad. För ett par år sedan skrev Kuula en utmärkt krönika för tidningen Kirkko ja kaupunki, där han kritiserade industriell djurproduktion och påpekade bland annat att människor bör undvika att orsaka lidande för andra varelser. Djurproducenterna opponerade sig starkt mot kolumnen och MTK hotade med rättsliga åtgärder och klagomål till domkapitlet. Biskoparna tog också ställning för djurproducenterna och så småningom avlägsnade Kirkko ja kaupunki kolumnen från sin hemsida.
Människan har skapat ett jordiskt helvete, en dystopi, för djuren. Uppskattningsvis 80 miljarder landlevande djur slaktas årligen i världen, varav cirka 86 miljoner i Finland. Fisk och skaldjur ingår inte i siffrorna. Det lidande vi tillfogar dessa varelser, både under deras liv och vid tiden för deras död, är obeskrivligt. Biomassan hos människor och produktionsdjur utgör 96 procent av däggdjurens biomassa, medan andelen vilda djur är ynka 4 procent. Naturförlust, klimatförändring, pandemier, antibiotikaresistenta bakterier – djurindustrin är starkt involverad i att orsaka dessa enorma kriser.
Varje gång jag går till mataffären drabbas jag av ångest, desperation och en overklig känsla. Alla dessa hyllmetrar fulla av kroppsdelar och sekret från djur – kan detta ens vara sant? Jag tittar på mamman eller familjefadern som har lastat shoppingvagnen full med korv, biffar, leverlåda, smör, ost. Mjölk och snacks för barn. Pålägg och skinka för vuxna. Ansiktsuttrycket förblir opåverkat när hen placerar produkterna på kassabandet. Hen tycker är allt fullständigt normalt, precis som hen har fått lära sig sedan barnsben. Hen har ingen aning om att hen är en del av en stor våldsmaskin, att hen befinner sig mitt i en dystopi. Tills kanske en dag, förhoppningsvis, något förändras.
December 2021
Vad är högkvalitativ mat egentligen?
Då man talar om mat med hög kvalitet menas ofta att maten innehåller bra näringsämnen, att de använda produkterna är rena och felfria, och att maten är väl tillagad. Klimatvänlig och hållbart producerad mat kan också förknippas med kvalitet, och har glädjande nog blivit allt viktigare för konsumenterna. Gourmetmat associeras ofta med lyx, förfining och hög klass.
Det som aldrig upphör att förvåna är att produktionsdjurens välfärd så gott som aldrig räknas som en faktor i mat med hög kvalitet. Som ett exempel på detta kan man nämna parmesanosten, som troligen är världens mest berömda ost. Den EU-skyddade osten är prisad för sin höga kvalitet och goda smak. Under de senaste åren har den italienska djurrättsorganisationen Essere Animali avslöjat ofattbara grymheter och försummelser på farmerna varifrån mjölken till parmesan- och Grana Padano -ostarna kommer. Att förknippa hög kvalitet med dessa ostar är obegripligt.
En av vårt lands kändiskockar kan skådas i en reklam för kycklingkött, där hen bland annat gläder sig över den inhemska kycklingens renhet, trots att det i var femte provtagning har påträffats antibiotikaresistenta bakterier (2018). Ingredienser för följande pandemi finns i kycklingfabrikerna. Minst åtta typer av fågelinfluensa, vilka allesammans kan döda människor och som kan vara värre än Covid-19, cirkulerar i kycklingstallar runt om i världen. Kycklingindustrin utövar en av de grymmaste formerna av djuruppfödning, vilket en högt skolad kock säkert är medveten om. Det är väldigt svårt att förstå att någon, speciellt en yrkesman, kan rekommendera kyckling, som är så långt ifrån högkvalitativ mat man kan komma.
En titt på lyxrestaurangers menyer visar att man oftast förlitar sig på maträtter gjorda på produkter från olika djur. Men inte ens den mest förfinade och luxuösa gourmetmaten kan påstås vara av hög kvalitet, så länge produkterna kommer från djur. All animalisk föda innehåller någon grad av lidande. På djurfabriker utsätts djuren för fysiskt och psykiskt lidande under sin livstid, och alla djur utsätts för lidande då de slaktas. Vissa lyxmaträtter, såsom foie gras och kräftor, framställs på ett speciellt barbariskt sätt då djuren tvångsmatas eller kokas levande.
Julen står inför dörren och tusentals finländska grisar tvingas ge sitt liv dagligen så att människor skall kunna äta deras skinka. Våra grisproducenter skryter ofta med den höga kvaliteten på inhemskt griskött, och hänvisar till att de finländska grisarna ges mindre antibiotika än i många andra länder. Men att sammankoppla hög kvalitet med det enorma lidandet grisarna utsätts för då de kvävs med koldioxid är helt absurt.
Högkvalitativ mat och smärta, lidande och död går bara inte ihop.
Vad är högkvalitativ mat egentligen?
Då man talar om mat med hög kvalitet menas ofta att maten innehåller bra näringsämnen, att de använda produkterna är rena och felfria, och att maten är väl tillagad. Klimatvänlig och hållbart producerad mat kan också förknippas med kvalitet, och har glädjande nog blivit allt viktigare för konsumenterna. Gourmetmat associeras ofta med lyx, förfining och hög klass.
Det som aldrig upphör att förvåna är att produktionsdjurens välfärd så gott som aldrig räknas som en faktor i mat med hög kvalitet. Som ett exempel på detta kan man nämna parmesanosten, som troligen är världens mest berömda ost. Den EU-skyddade osten är prisad för sin höga kvalitet och goda smak. Under de senaste åren har den italienska djurrättsorganisationen Essere Animali avslöjat ofattbara grymheter och försummelser på farmerna varifrån mjölken till parmesan- och Grana Padano -ostarna kommer. Att förknippa hög kvalitet med dessa ostar är obegripligt.
En av vårt lands kändiskockar kan skådas i en reklam för kycklingkött, där hen bland annat gläder sig över den inhemska kycklingens renhet, trots att det i var femte provtagning har påträffats antibiotikaresistenta bakterier (2018). Ingredienser för följande pandemi finns i kycklingfabrikerna. Minst åtta typer av fågelinfluensa, vilka allesammans kan döda människor och som kan vara värre än Covid-19, cirkulerar i kycklingstallar runt om i världen. Kycklingindustrin utövar en av de grymmaste formerna av djuruppfödning, vilket en högt skolad kock säkert är medveten om. Det är väldigt svårt att förstå att någon, speciellt en yrkesman, kan rekommendera kyckling, som är så långt ifrån högkvalitativ mat man kan komma.
En titt på lyxrestaurangers menyer visar att man oftast förlitar sig på maträtter gjorda på produkter från olika djur. Men inte ens den mest förfinade och luxuösa gourmetmaten kan påstås vara av hög kvalitet, så länge produkterna kommer från djur. All animalisk föda innehåller någon grad av lidande. På djurfabriker utsätts djuren för fysiskt och psykiskt lidande under sin livstid, och alla djur utsätts för lidande då de slaktas. Vissa lyxmaträtter, såsom foie gras och kräftor, framställs på ett speciellt barbariskt sätt då djuren tvångsmatas eller kokas levande.
Julen står inför dörren och tusentals finländska grisar tvingas ge sitt liv dagligen så att människor skall kunna äta deras skinka. Våra grisproducenter skryter ofta med den höga kvaliteten på inhemskt griskött, och hänvisar till att de finländska grisarna ges mindre antibiotika än i många andra länder. Men att sammankoppla hög kvalitet med det enorma lidandet grisarna utsätts för då de kvävs med koldioxid är helt absurt.
Högkvalitativ mat och smärta, lidande och död går bara inte ihop.
Mars 2021
Det är hög tid att avveckla pälsdjursuppfödningen
Pälsdjursuppfödningen har igen varit på tapeten, då det på minkfarmer runt om i världen har påträffats ett stort antal coronavirusmutationer. Sådana här varianter av coronaviruset gör kampen mot epidemin ännu mycket mer utmanande än förut. I flera länder har den ökade smittofaran medfört förbud mot minkfarmning, och redan tidigare har många länder beslutit att förbjuda pälsdjursuppfödning.
Den finländska pälsdjursnäringen har redan länge varit förlustbringande, och branschen ges årligen miljoner euro i statligt understöd. Enligt en färsk undersökning av Taloustutkimus motsätter sig över 70 procent av finländarna pälsdjursuppfödning i sin nuvarande form och hoppas på att näringen avvecklas efter en övergångsperiod, eller anser att verksamheten kan fortsätta endast om djurens levnadsförhållanden förbättras avsevärt. Enligt enkäten motsätter sig 76 procent av finländarna statligt stöd till pälsfarmer.
I västvärlden används päls främst som prydnad på mössor, jackor och kängor. Produkten är med andra ord fullständigt onödig. Ifall man nödvändigtvis behöver sådana här prydnader kan de tillverkas av fuskpäls, vars miljöbelastning är mycket lägre jämfört med äkta päls (Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT:s rapport från år 2011).
Pälsdjursuppfödningen har en mycket negativ inverkan på Finlands rykte. Videor och bilder av sjukligt överviktiga ”monsterrävar” samt svårt skadade djur som utsatts för kannibalism har fått internationell uppmärksamhet. Dessa till sin natur vilda djur är tvungna att leva tätt intill varandra i små burar med nätbotten utan någon som helst möjlighet att tillfredsställa sina naturliga beteendebehov, vilket orsakar dem ständig rädsla och stress. I sådana här förhållanden florerar virus.
Ifall Finland vill undvika att framstå som ett bakåtsträvande land som inte bryr sig vare sig om djurvälfärd, miljö eller folkhälsa, borde politikerna snabbast möjligt ta itu med att äntligen lägga ned pälsdjursuppfödningen.
Det är hög tid att avveckla pälsdjursuppfödningen
Pälsdjursuppfödningen har igen varit på tapeten, då det på minkfarmer runt om i världen har påträffats ett stort antal coronavirusmutationer. Sådana här varianter av coronaviruset gör kampen mot epidemin ännu mycket mer utmanande än förut. I flera länder har den ökade smittofaran medfört förbud mot minkfarmning, och redan tidigare har många länder beslutit att förbjuda pälsdjursuppfödning.
Den finländska pälsdjursnäringen har redan länge varit förlustbringande, och branschen ges årligen miljoner euro i statligt understöd. Enligt en färsk undersökning av Taloustutkimus motsätter sig över 70 procent av finländarna pälsdjursuppfödning i sin nuvarande form och hoppas på att näringen avvecklas efter en övergångsperiod, eller anser att verksamheten kan fortsätta endast om djurens levnadsförhållanden förbättras avsevärt. Enligt enkäten motsätter sig 76 procent av finländarna statligt stöd till pälsfarmer.
I västvärlden används päls främst som prydnad på mössor, jackor och kängor. Produkten är med andra ord fullständigt onödig. Ifall man nödvändigtvis behöver sådana här prydnader kan de tillverkas av fuskpäls, vars miljöbelastning är mycket lägre jämfört med äkta päls (Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT:s rapport från år 2011).
Pälsdjursuppfödningen har en mycket negativ inverkan på Finlands rykte. Videor och bilder av sjukligt överviktiga ”monsterrävar” samt svårt skadade djur som utsatts för kannibalism har fått internationell uppmärksamhet. Dessa till sin natur vilda djur är tvungna att leva tätt intill varandra i små burar med nätbotten utan någon som helst möjlighet att tillfredsställa sina naturliga beteendebehov, vilket orsakar dem ständig rädsla och stress. I sådana här förhållanden florerar virus.
Ifall Finland vill undvika att framstå som ett bakåtsträvande land som inte bryr sig vare sig om djurvälfärd, miljö eller folkhälsa, borde politikerna snabbast möjligt ta itu med att äntligen lägga ned pälsdjursuppfödningen.
Februari 2021
Djurproduktionen är mänsklighetens ödesfråga och en helig ko, som inte ens får diskuteras
Vi har nu kämpat mot coronapandemin i ungefär ett år, och har fortfarande inte fått kontroll över epidemin. Hittills har över 2,3 miljoner människor i världen dött i corona, de ekonomiska konsekvenserna är enorma och nedstängningen av samhället orsakar allvarligt lidande, speciellt för seniorer och unga.
Enligt forskarna har det nya coronaviruset spridits från en vilddjursmarknad. Också många andra sjukdomar, såsom HIV, SARS och Ebola är en följd av exploateringen av vilda djur och förstörelsen av deras livsmiljöer, oftast för djurindustrins behov. Också djurproduktionsanläggningar såsom svin- och hönsgårdar utgör en utmärkt grogrund för olika virus. Till exempel spanska sjukan samt svin- och fågelinfluensan har spridits från djurindustrin. Enligt forskarna är det endast en tidsfråga när nästa pandemi slår till, och den kan vara mycket dödligare än den nuvarande coronapandemin.
Ett annat allvarligt hot mot folkhälsan är antibiotikaresistenta bakterier. Redan nu dör omkring 700 000 människor årligen runt om i världen av infektioner som antibiotika inte längre biter på. Snart befinner vi oss i en situation där små skador och vanliga infektioner såsom urinvägsinfektioner dödar människor då bakterierna blivit motståndskraftiga mot antibiotika. Största delen av världens antibiotika ges åt produktionsdjur, och i många länder ges djuren antibiotika också i förebyggande eller tillväxtökande syfte.
Man skulle tycka att pandemier och antibiotikakrisen vore tillräckliga orsaker för att fatta snabba politiska beslut att drastiskt minska på den globala djurproduktionen. Andra lika tungt vägande skäl att skära ned på djurproduktionen är klimatförändringen och minskningen av naturens mångfald (vilka också bidrar till uppkomsten av sjukdomar), samt de etiska skälen.
Trots att mänsklighetens och hela planetens livskraftighet står på spel tycks det inte finnas politisk vilja att ta itu med detta problem. Tvärtom ökar konsumtionen av kött och andra animalier i alarmerande takt. EU ivrar mycket för sina klimatåtgärder, men till exempel EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), som nu håller på att förnyas, ser ut att kraftigt urvattnas vad klimatåtgärder beträffar, sannolikt som ett resultat av köttlobbyisternas påtryckning.
Djurindustrin tycks på alla håll i världen vara en helig ko som inte får vidröras, vad som än sker. Frågan får inte heller ens diskuteras, i varje fall inte i Finland. Ett belysande exempel på detta är en kolumn som för ett antal veckor sedan publicerades i tidningen Kirkko ja kaupunki, i vilken pastor Kari Kuula generellt kritiserade den industriella djurproduktionen. Kolumnen väckte stor uppståndelse bland djurproducenterna, och Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK) hotade med lagliga åtgärder och klagomål till domkapitlet. Kirkko ja kaupunki avlägsnade slutligen kolumnen från sina webbsidor, vilket är mycket märkligt med tanke på yttrandefriheten.
Vi befinner oss i en ytterst allvarlig situation ifall djurproduktionen inte ens får diskuteras. Så länge den allmänna opinionen inte stöder en minskning av den globala djurproduktionen är det svårt för politikerna att ta itu med sådana konkreta åtgärder som nu är absolut nödvändiga.
Djurproduktionen är mänsklighetens ödesfråga och en helig ko, som inte ens får diskuteras
Vi har nu kämpat mot coronapandemin i ungefär ett år, och har fortfarande inte fått kontroll över epidemin. Hittills har över 2,3 miljoner människor i världen dött i corona, de ekonomiska konsekvenserna är enorma och nedstängningen av samhället orsakar allvarligt lidande, speciellt för seniorer och unga.
Enligt forskarna har det nya coronaviruset spridits från en vilddjursmarknad. Också många andra sjukdomar, såsom HIV, SARS och Ebola är en följd av exploateringen av vilda djur och förstörelsen av deras livsmiljöer, oftast för djurindustrins behov. Också djurproduktionsanläggningar såsom svin- och hönsgårdar utgör en utmärkt grogrund för olika virus. Till exempel spanska sjukan samt svin- och fågelinfluensan har spridits från djurindustrin. Enligt forskarna är det endast en tidsfråga när nästa pandemi slår till, och den kan vara mycket dödligare än den nuvarande coronapandemin.
Ett annat allvarligt hot mot folkhälsan är antibiotikaresistenta bakterier. Redan nu dör omkring 700 000 människor årligen runt om i världen av infektioner som antibiotika inte längre biter på. Snart befinner vi oss i en situation där små skador och vanliga infektioner såsom urinvägsinfektioner dödar människor då bakterierna blivit motståndskraftiga mot antibiotika. Största delen av världens antibiotika ges åt produktionsdjur, och i många länder ges djuren antibiotika också i förebyggande eller tillväxtökande syfte.
Man skulle tycka att pandemier och antibiotikakrisen vore tillräckliga orsaker för att fatta snabba politiska beslut att drastiskt minska på den globala djurproduktionen. Andra lika tungt vägande skäl att skära ned på djurproduktionen är klimatförändringen och minskningen av naturens mångfald (vilka också bidrar till uppkomsten av sjukdomar), samt de etiska skälen.
Trots att mänsklighetens och hela planetens livskraftighet står på spel tycks det inte finnas politisk vilja att ta itu med detta problem. Tvärtom ökar konsumtionen av kött och andra animalier i alarmerande takt. EU ivrar mycket för sina klimatåtgärder, men till exempel EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), som nu håller på att förnyas, ser ut att kraftigt urvattnas vad klimatåtgärder beträffar, sannolikt som ett resultat av köttlobbyisternas påtryckning.
Djurindustrin tycks på alla håll i världen vara en helig ko som inte får vidröras, vad som än sker. Frågan får inte heller ens diskuteras, i varje fall inte i Finland. Ett belysande exempel på detta är en kolumn som för ett antal veckor sedan publicerades i tidningen Kirkko ja kaupunki, i vilken pastor Kari Kuula generellt kritiserade den industriella djurproduktionen. Kolumnen väckte stor uppståndelse bland djurproducenterna, och Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK) hotade med lagliga åtgärder och klagomål till domkapitlet. Kirkko ja kaupunki avlägsnade slutligen kolumnen från sina webbsidor, vilket är mycket märkligt med tanke på yttrandefriheten.
Vi befinner oss i en ytterst allvarlig situation ifall djurproduktionen inte ens får diskuteras. Så länge den allmänna opinionen inte stöder en minskning av den globala djurproduktionen är det svårt för politikerna att ta itu med sådana konkreta åtgärder som nu är absolut nödvändiga.
December 2019 (svar på en persons insändare)
Vem vill äta torterad julskinka?
I sin insändare antyder skribenten att allt är i sin ordning med sättet på vilket vi behandlar våra produktionsdjur, och att det rentav är klimatsmart att konsumera inhemska djurprodukter.
Skribenten skriver att friska och välmående djur är en grundbult för verksamheten. Det är väldigt fint att det används relativt lite antibiotika inom den finländska djurindustrin, också med tanke på uppkomsten av superbakterier. Men det betyder ingalunda att finländska produktionsdjur är friska och välmående.
Produktionsdjuren har blivit avlade att bli extremt snabbväxande och högproducerande, vilket resulterar i stora hälsoproblem. Till exempel kycklingar har blivit avlade att växa oerhört snabbt, och speciellt strävar man till stora bröstmuskler eftersom dessa delar är de mest efterfrågade. Den snabba tillväxten gör att hjärtat, lungorna och speciellt benen i fötterna inte hinner utveckla sig tillräckligt fort. Benproblemen förvärras av de oproportionerligt stora bröstmusklerna, och smärtorna kan vara så intensiva att fåglarna inte längre kan ta sig till foder- och vattenautomaterna. Det är vanligt att det finns tiotusentals kycklingar i en hall, så det finns mycket små chanser för djurskötarna att ens märka de sjuka och döende individerna, som lämnas åt sitt öde.
Djur mår väldigt dåligt av att inte få utlopp för sina viktiga beteendebehov såsom att röra på sig, bygga bo och sköta om sin avkomma. Om beteendekraven inte blir uppfyllda blir djuren ofta frustrerade och stressade, vilket kan ge upphov till fysiska och psykiska störningar. Då hela djurindustrin är uppbyggd på att inskränka eller helt förhindra djurs naturliga beteende är det besynnerligt att påstå att produktionsdjuren är välmående. Det mest fundamentala behovet för djur, liksom för människor, är att få leva, men detta förbises av djurindustrin som en självklarhet.
Skribenten nämner att djurskyddslagen håller på att förnyas. Som det ser ut nu kommer inga större förbättringar att göras för produktionsdjuren, till exempel för grisarna. Den nya lagen kommer inte ens att förbjuda grisningshäckarna där suggorna tvingas ligga i långa tider utan att ens kunna vända på sig. Koldioxidbedövning som används på grisar och en del andra djur innan de slaktas kommer fortfarande att användas. Metoden är behändig och billig, men den är oerhört ångestframkallande och smärtsam och orsakar väldigt stort lidande för djuren.
Trots att den finländska djurindustrin inte skövlar regnskog eller använder så mycket soja kan man knappast kalla den för hållbar. Oberoende av var än i världen djurprodukter är producerade, har de alltid högre klimatpåverkan än vegetabiliska produkter. Själva transporten står bara för en liten del av livsmedlets klimatpåverkan, så även importerade vegetabiliska produkter är ett klart klimatsmartare val än närproducerade djurprodukter. Vad miljön beträffar, bidrar den finländska djurindustrin till utrotningen av arter och övergödningen av Östersjön.
Det bästa alternativet är att välja inhemska vegetabiliska produkter, som förutom att vara ett etiskt, miljövänligt och hälsofrämjande val även gynnar vårt lands ekonomi. Finland kunde profilera sig som ett föregångarland för omställningen till en vegetabiliebaserad produktion, dit utvecklingen otvivelaktigt kommer att gå.
Jag är på samma linje med skribenten att det är ohållbart att priserna på djurprodukter är så pass låga. Jordbrukarna bör bistås i sitt nödläge, och det är viktigt att Finland är så oberoende av importerat livsmedel som möjligt. Finländska hushåll har råd att slänga bort 120-160 miljoner kilo ätbar mat i året, så nog skall vi ha råd att betala en slant extra till exempel för att grisarna skall få leva ett lite bättre liv och att de under sin sista stund i livet slipper utstå ofattbart lidande – för ingen vill väl äta torterad skinka?
Vem vill äta torterad julskinka?
I sin insändare antyder skribenten att allt är i sin ordning med sättet på vilket vi behandlar våra produktionsdjur, och att det rentav är klimatsmart att konsumera inhemska djurprodukter.
Skribenten skriver att friska och välmående djur är en grundbult för verksamheten. Det är väldigt fint att det används relativt lite antibiotika inom den finländska djurindustrin, också med tanke på uppkomsten av superbakterier. Men det betyder ingalunda att finländska produktionsdjur är friska och välmående.
Produktionsdjuren har blivit avlade att bli extremt snabbväxande och högproducerande, vilket resulterar i stora hälsoproblem. Till exempel kycklingar har blivit avlade att växa oerhört snabbt, och speciellt strävar man till stora bröstmuskler eftersom dessa delar är de mest efterfrågade. Den snabba tillväxten gör att hjärtat, lungorna och speciellt benen i fötterna inte hinner utveckla sig tillräckligt fort. Benproblemen förvärras av de oproportionerligt stora bröstmusklerna, och smärtorna kan vara så intensiva att fåglarna inte längre kan ta sig till foder- och vattenautomaterna. Det är vanligt att det finns tiotusentals kycklingar i en hall, så det finns mycket små chanser för djurskötarna att ens märka de sjuka och döende individerna, som lämnas åt sitt öde.
Djur mår väldigt dåligt av att inte få utlopp för sina viktiga beteendebehov såsom att röra på sig, bygga bo och sköta om sin avkomma. Om beteendekraven inte blir uppfyllda blir djuren ofta frustrerade och stressade, vilket kan ge upphov till fysiska och psykiska störningar. Då hela djurindustrin är uppbyggd på att inskränka eller helt förhindra djurs naturliga beteende är det besynnerligt att påstå att produktionsdjuren är välmående. Det mest fundamentala behovet för djur, liksom för människor, är att få leva, men detta förbises av djurindustrin som en självklarhet.
Skribenten nämner att djurskyddslagen håller på att förnyas. Som det ser ut nu kommer inga större förbättringar att göras för produktionsdjuren, till exempel för grisarna. Den nya lagen kommer inte ens att förbjuda grisningshäckarna där suggorna tvingas ligga i långa tider utan att ens kunna vända på sig. Koldioxidbedövning som används på grisar och en del andra djur innan de slaktas kommer fortfarande att användas. Metoden är behändig och billig, men den är oerhört ångestframkallande och smärtsam och orsakar väldigt stort lidande för djuren.
Trots att den finländska djurindustrin inte skövlar regnskog eller använder så mycket soja kan man knappast kalla den för hållbar. Oberoende av var än i världen djurprodukter är producerade, har de alltid högre klimatpåverkan än vegetabiliska produkter. Själva transporten står bara för en liten del av livsmedlets klimatpåverkan, så även importerade vegetabiliska produkter är ett klart klimatsmartare val än närproducerade djurprodukter. Vad miljön beträffar, bidrar den finländska djurindustrin till utrotningen av arter och övergödningen av Östersjön.
Det bästa alternativet är att välja inhemska vegetabiliska produkter, som förutom att vara ett etiskt, miljövänligt och hälsofrämjande val även gynnar vårt lands ekonomi. Finland kunde profilera sig som ett föregångarland för omställningen till en vegetabiliebaserad produktion, dit utvecklingen otvivelaktigt kommer att gå.
Jag är på samma linje med skribenten att det är ohållbart att priserna på djurprodukter är så pass låga. Jordbrukarna bör bistås i sitt nödläge, och det är viktigt att Finland är så oberoende av importerat livsmedel som möjligt. Finländska hushåll har råd att slänga bort 120-160 miljoner kilo ätbar mat i året, så nog skall vi ha råd att betala en slant extra till exempel för att grisarna skall få leva ett lite bättre liv och att de under sin sista stund i livet slipper utstå ofattbart lidande – för ingen vill väl äta torterad skinka?
November 2019 (svar på en persons insändare)
Koldioxidbedövning är oerhört plågsam för djuren
Skribenten återkom till ämnet grymheter inom djurproduktionen, vilket enligt hans åsikt inte förekommer i vårt land. Jag vill ännu gärna kommentera några av hans argument.
Enligt Röda listan som miljöministeriet och Finlands miljöcentral publicerade i våras är cirka 11,9 procent av de bedömda 22 418 arterna – nästan hälften av Finlands hela flora och fauna – utrotningshotade. Skogsbruket är den största orsaken till utrotningen, men också djurproduktionen är en av orsakerna i och med att den bidrar till klimatförändringen, övergödningen av vattendrag och förstöringen och förändringen av livsmiljöer bland annat genom intensifierat jordbruk och användningen av bekämpningsmedel.
Vad gäller koldioxidbedövning av till exempel grisar orsakar metoden stort lidande för djuren. Kvävning med höghaltig koldioxid är oerhört ångestframkallande och bränner vid inandning- grisarna blir fullständigt panikslagna och skriker, skakar och klättrar på varandra och på väggarna i gaskammaren innan de förlorar medvetandet. Det finns filmer på nätet om detta, så skribenten kan själv bevittna djurens lidande. Humanare bedövningsmetoder finns, men koldioxidmetoden används eftersom den är kostnadseffektiv.
Skribenten anser att djur på de allra flesta gårdar mår bra, trots att jag i min föregående insändare påminde honom om några av de plågsamma procedurer djur rutinartat utsätts för. Till detta tillkommer att de allra flesta produktionsdjur inte får ge utlopp för sina naturliga beteenden, såsom att röra på sig, bygga bo eller sköta om sin avkomma.
Vad beträffar djurskyddsbrott anser skribenten att kontrollen är rätt rigorös från myndigheternas sida. Faktum är att i olovligt många fall har myndigheterna gång efter gång, år efter år konstaterat grov misskötsel men inte satt stopp för det, så att man till slut blivit tvungen att avliva djuren då de varit i så dåligt skick.
Det faktum att samma högsta myndighet – det vill säga jord- och skogsbruksministeriet - sköter både djurproducenternas och produktionsdjurens angelägenheter illustrerar djurens bedrövliga ställning i vårt samhälle. Den ekonomiska vinningen väger i allmänhet alltid mycket tyngre i vågskålen än djurens välbefinnande.
Koldioxidbedövning är oerhört plågsam för djuren
Skribenten återkom till ämnet grymheter inom djurproduktionen, vilket enligt hans åsikt inte förekommer i vårt land. Jag vill ännu gärna kommentera några av hans argument.
Enligt Röda listan som miljöministeriet och Finlands miljöcentral publicerade i våras är cirka 11,9 procent av de bedömda 22 418 arterna – nästan hälften av Finlands hela flora och fauna – utrotningshotade. Skogsbruket är den största orsaken till utrotningen, men också djurproduktionen är en av orsakerna i och med att den bidrar till klimatförändringen, övergödningen av vattendrag och förstöringen och förändringen av livsmiljöer bland annat genom intensifierat jordbruk och användningen av bekämpningsmedel.
Vad gäller koldioxidbedövning av till exempel grisar orsakar metoden stort lidande för djuren. Kvävning med höghaltig koldioxid är oerhört ångestframkallande och bränner vid inandning- grisarna blir fullständigt panikslagna och skriker, skakar och klättrar på varandra och på väggarna i gaskammaren innan de förlorar medvetandet. Det finns filmer på nätet om detta, så skribenten kan själv bevittna djurens lidande. Humanare bedövningsmetoder finns, men koldioxidmetoden används eftersom den är kostnadseffektiv.
Skribenten anser att djur på de allra flesta gårdar mår bra, trots att jag i min föregående insändare påminde honom om några av de plågsamma procedurer djur rutinartat utsätts för. Till detta tillkommer att de allra flesta produktionsdjur inte får ge utlopp för sina naturliga beteenden, såsom att röra på sig, bygga bo eller sköta om sin avkomma.
Vad beträffar djurskyddsbrott anser skribenten att kontrollen är rätt rigorös från myndigheternas sida. Faktum är att i olovligt många fall har myndigheterna gång efter gång, år efter år konstaterat grov misskötsel men inte satt stopp för det, så att man till slut blivit tvungen att avliva djuren då de varit i så dåligt skick.
Det faktum att samma högsta myndighet – det vill säga jord- och skogsbruksministeriet - sköter både djurproducenternas och produktionsdjurens angelägenheter illustrerar djurens bedrövliga ställning i vårt samhälle. Den ekonomiska vinningen väger i allmänhet alltid mycket tyngre i vågskålen än djurens välbefinnande.
November 2019 (svar på en persons insändare)
Grymheter inom djurproduktionen är lagliga och vardagliga
I sin insändare beskyller skribenten mig att ha kommit med inkorrekt och osaklig information i min insändare. I djungeln av alla vilseledande reklamer, ”feel good” -påskrifter på livsmedelsförpackningar och ingrodda tankeföreställningar är det förståeligt att många har en idealiserad bild av djurproduktionen, såsom skribenten.
Enligt skribenten är det osakligt av mig att häntyda att djurproduktionen är liktydig med massutrotningen av arter. Enligt en i maj publicerad rapport från FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES minskar naturens mångfald, eller biodiversiteten, i snabbare takt än på tio miljoner år, och en miljon växt- och djurarter hotas att bli utrotade. Speciellt djurproduktionen är ansvarig för detta, eftersom den använder allt större markytor varmed vilda djur och växter förlorar sin livsmiljö. Av världens jordbruksmark används 77 procent till bete och odling av djurfoder.
Skribenten anser att djuraktivisters videomaterial på nätet ger en felaktig bild av djurproduktionen. Enligt min åsikt utför djuraktivisterna ett väldigt viktigt arbete då de avslöjar vad som sker bakom produktionsanläggningarnas och slakteriernas lyckta dörrar. Faktum är dock att inga videofilmer behövs för att förstå att grymheten är starkt förankrad inom djurproduktionen - det räcker enbart med att reda ut vad som är lagligt eller brukligt i Finland.
Som några få exempel kan nämnas att det är lagligt att kastrera smågrisar och bränna bort hornanlagen på kalvar utan smärtlindring. Innan grisarna slaktas bedövas de med koldioxid, vilket innebär stort lidande då de drabbas av stark smärta, ångest och stress innan de förlorar medvetandet. Suggor tvingas ligga i grisningshäckar där de inte ens kan vända på sig, och kossor hålls fasttjudrade vid nacken. Överdriven avel medför plågsamma hälsoproblem för många produktionsdjur, till exempel för kycklingar, som ofta får benproblem och hjärtfel. På slakterierna är takten hög och misstag begås, och djuren kan tvingas utstå en utdragen, panikfylld och smärtsam död. Den här listan kunde göras mycket lång.
Utöver lagliga grymheter utsätts produktionsdjur i Finland för ett stort antal djurskyddsbrott, om vilka man med jämna mellanrum får läsa i tidningarna.
Grymheter inom djurproduktionen är lagliga och vardagliga
I sin insändare beskyller skribenten mig att ha kommit med inkorrekt och osaklig information i min insändare. I djungeln av alla vilseledande reklamer, ”feel good” -påskrifter på livsmedelsförpackningar och ingrodda tankeföreställningar är det förståeligt att många har en idealiserad bild av djurproduktionen, såsom skribenten.
Enligt skribenten är det osakligt av mig att häntyda att djurproduktionen är liktydig med massutrotningen av arter. Enligt en i maj publicerad rapport från FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES minskar naturens mångfald, eller biodiversiteten, i snabbare takt än på tio miljoner år, och en miljon växt- och djurarter hotas att bli utrotade. Speciellt djurproduktionen är ansvarig för detta, eftersom den använder allt större markytor varmed vilda djur och växter förlorar sin livsmiljö. Av världens jordbruksmark används 77 procent till bete och odling av djurfoder.
Skribenten anser att djuraktivisters videomaterial på nätet ger en felaktig bild av djurproduktionen. Enligt min åsikt utför djuraktivisterna ett väldigt viktigt arbete då de avslöjar vad som sker bakom produktionsanläggningarnas och slakteriernas lyckta dörrar. Faktum är dock att inga videofilmer behövs för att förstå att grymheten är starkt förankrad inom djurproduktionen - det räcker enbart med att reda ut vad som är lagligt eller brukligt i Finland.
Som några få exempel kan nämnas att det är lagligt att kastrera smågrisar och bränna bort hornanlagen på kalvar utan smärtlindring. Innan grisarna slaktas bedövas de med koldioxid, vilket innebär stort lidande då de drabbas av stark smärta, ångest och stress innan de förlorar medvetandet. Suggor tvingas ligga i grisningshäckar där de inte ens kan vända på sig, och kossor hålls fasttjudrade vid nacken. Överdriven avel medför plågsamma hälsoproblem för många produktionsdjur, till exempel för kycklingar, som ofta får benproblem och hjärtfel. På slakterierna är takten hög och misstag begås, och djuren kan tvingas utstå en utdragen, panikfylld och smärtsam död. Den här listan kunde göras mycket lång.
Utöver lagliga grymheter utsätts produktionsdjur i Finland för ett stort antal djurskyddsbrott, om vilka man med jämna mellanrum får läsa i tidningarna.
November 2019
Det är lätt att välja bort kött
Många känner oro och ångest inför klimatkrisen och massutrotningen av arter och skulle gärna vilja lägga om till en mer vegetarisk kost, men finner det svårt. Det finns dock ett effektivt hjälpmedel för detta, och det är att bekanta sig med verkligheten bakom djurproduktionen.
Studier visar att många konsumenter inte har korrekt information om djurproduktionen, vilket inte är så konstigt. Reklamer, påskrifter på livsmedelsförpackningar samt skol- och barnböcker berättar i allmänhet ingenting om de grymheter som är vardag inom djurproduktionen. Det är förbjudet att visa verklighetsbaserade motreklamer ifall de väcker rädsla eller lidande hos tittaren. En vanlig konsument har inte heller tillträde till produktionsanläggningar eller slakterier.
En stor del av gräsligheterna som sker inom djurproduktionen är lagliga, men inte sällan utsätts djuren också för brutalt våld och allvarlig misskötsel som ibland leder till döden.
Lyckligtvis är konsumenten inte helt beroende av vilseledande reklam, utan kan själv ta reda på fakta. Till exempel på nätet finns det en stor mängd information samt bild- och videomaterial om hur det går till inom djurproduktionen.
Helsingin Sanomat berättade 4.8.2019 om Heli Hassinen, den andra ägaren till den populära veganska restaurangen Bella i Lovisa. Hassinens barn visade henne videor från slakterier, och hennes ögon öppnades för grymheterna som sker inom köttindustrin. Efter att ha sett slakterivideorna ville Hassinen inte längre ens röra vid en biff, och förvandlade sin biffrestaurang till en vegansk sådan. Nu drar Bellas veganska lördagsbruncher folk från när och fjärran.
Vegansk eller vegetarisk mat är mycket delikat, ifall den tillreds väl. Butikshyllorna fylls med nya köttersättningar, färdigmat och andra vegetabiliska produkter, och de flesta restauranger bjuder på veganska maträtter. Att följa en vegansk diet är numera enkelt, och för nästan alla gamla bekanta maträtter finns det färdigt veganiserade recept. Veganförbundets webbsidor innehåller viktig näringsinformation, och till exempel hur det lönar sig för en idrottare att sammanställa sin kost.
En vegansk kostföring är otvivelaktigt det mest etiska och klimatsmarta alternativet, som dessutom är hälsofrämjande eftersom den till exempel minskar risken för tarmcancer samt hjärt- och kärlsjukdomar.
Det är lätt att välja bort kött
Många känner oro och ångest inför klimatkrisen och massutrotningen av arter och skulle gärna vilja lägga om till en mer vegetarisk kost, men finner det svårt. Det finns dock ett effektivt hjälpmedel för detta, och det är att bekanta sig med verkligheten bakom djurproduktionen.
Studier visar att många konsumenter inte har korrekt information om djurproduktionen, vilket inte är så konstigt. Reklamer, påskrifter på livsmedelsförpackningar samt skol- och barnböcker berättar i allmänhet ingenting om de grymheter som är vardag inom djurproduktionen. Det är förbjudet att visa verklighetsbaserade motreklamer ifall de väcker rädsla eller lidande hos tittaren. En vanlig konsument har inte heller tillträde till produktionsanläggningar eller slakterier.
En stor del av gräsligheterna som sker inom djurproduktionen är lagliga, men inte sällan utsätts djuren också för brutalt våld och allvarlig misskötsel som ibland leder till döden.
Lyckligtvis är konsumenten inte helt beroende av vilseledande reklam, utan kan själv ta reda på fakta. Till exempel på nätet finns det en stor mängd information samt bild- och videomaterial om hur det går till inom djurproduktionen.
Helsingin Sanomat berättade 4.8.2019 om Heli Hassinen, den andra ägaren till den populära veganska restaurangen Bella i Lovisa. Hassinens barn visade henne videor från slakterier, och hennes ögon öppnades för grymheterna som sker inom köttindustrin. Efter att ha sett slakterivideorna ville Hassinen inte längre ens röra vid en biff, och förvandlade sin biffrestaurang till en vegansk sådan. Nu drar Bellas veganska lördagsbruncher folk från när och fjärran.
Vegansk eller vegetarisk mat är mycket delikat, ifall den tillreds väl. Butikshyllorna fylls med nya köttersättningar, färdigmat och andra vegetabiliska produkter, och de flesta restauranger bjuder på veganska maträtter. Att följa en vegansk diet är numera enkelt, och för nästan alla gamla bekanta maträtter finns det färdigt veganiserade recept. Veganförbundets webbsidor innehåller viktig näringsinformation, och till exempel hur det lönar sig för en idrottare att sammanställa sin kost.
En vegansk kostföring är otvivelaktigt det mest etiska och klimatsmarta alternativet, som dessutom är hälsofrämjande eftersom den till exempel minskar risken för tarmcancer samt hjärt- och kärlsjukdomar.
September 2019
Finland är ett djurskyddsfientligt land
De flesta europeiska länder har under de senaste åren gjort stora framsteg inom djurskyddet, men i Finland har utvecklingen stagnerat också i det här avseendet. Regeringen beslöt nyligen att avbryta beredningen av den nya pälsdjursförordningen, lägga ned djurskyddsombudsmannens tjänst och i praktiken skrota hela den nya djurskyddslagen, vars beredning redan pågått i flera år. Regeringens agerande visar tydligt att man i Finland fullkomligt struntar i djurens lidande.
Finland har redan väckt internationell uppmärksamhet genom att tillsammans med Ungern och Rumänien vara det enda EU-land som tillåter våldtäkt av djur. Om regeringen inte inhiberar dessa ofattbara beslut, kommer Finland under de kommande årtiondena att bli känt som landet som har det primitivaste djurskyddet i Europa.
Finland är ett djurskyddsfientligt land
De flesta europeiska länder har under de senaste åren gjort stora framsteg inom djurskyddet, men i Finland har utvecklingen stagnerat också i det här avseendet. Regeringen beslöt nyligen att avbryta beredningen av den nya pälsdjursförordningen, lägga ned djurskyddsombudsmannens tjänst och i praktiken skrota hela den nya djurskyddslagen, vars beredning redan pågått i flera år. Regeringens agerande visar tydligt att man i Finland fullkomligt struntar i djurens lidande.
Finland har redan väckt internationell uppmärksamhet genom att tillsammans med Ungern och Rumänien vara det enda EU-land som tillåter våldtäkt av djur. Om regeringen inte inhiberar dessa ofattbara beslut, kommer Finland under de kommande årtiondena att bli känt som landet som har det primitivaste djurskyddet i Europa.
Oktober 2018
Så länge vi tillåter djurproduktionen förstöra vår planet måste vi åtminstone ta hand om djuren
Då minister Jari Leppä presenterade riktlinjerna för den nya djurskyddslagen konstaterade han att ”Finland är ett föregångarland inom djurens välbefinnande och denna lag förbättrar välbefinnandet ytterligare.” Det är mycket svårt att förstå detta påstående, eftersom regeringen inte ens garanterar minimivälbefinnande för vissa djurgrupper. Kor får till exempel fortsättningsvis hållas fastbundna vid halsen och suggor får stängas in i grisningshäckar där de varken kan röra på sig eller vända sig. Möjlighet att röra på sig är ett av djurens viktigaste behov, och ifall en dylik grundläggande förutsättning för välbefinnande nekas produktionsdjuren kommer vårt land att vara långt ifrån ett föregångsland inom djurvälfärd.
Pälsdjursuppfödning är en oerhört oetisk näringsgren eftersom den baserar sig enbart på mänsklig fåfänga och orsakar stort lidande för djuren. Många stater har tagit fasta på detta och bestämt sig för att helt eller delvis avveckla pälsdjursuppfödningen. Ifall regeringens proposition går igenom betyder det att Finland inte kommer att förbjuda pälsdjursuppfödningen eller ens garantera kontinuerlig tillgång till vatten för pälsdjuren, med undantag för avelsdjuren.
Identifiering och registrering av hundar blir obligatorisk, men katterna som är i akut behov av skydd har inte inkluderats i reformen. Katter uppskattas inte på samma sätt som hundar, och de blir ofta grymt behandlade och illa omskötta. De tiotusentals katter som övergivits i naturen och de fritt strövande hemmakatterna dödar och skadar ofantliga mängder fåglar. Obligatorisk identifiering och registrering av katter skulle vara ett viktigt steg i att höja katternas status och förbättra deras omvårdnad och tillsyn.
Det faktum att samma ministerium sköter både djurproducenternas och produktionsdjurens angelägenheter återspeglar djurens bedrövliga ställning i vårt samhälle. Den ekonomiska vinningen väger i allmänhet alltid tyngre i vågskålen än djurens välbefinnande. Jord- och skogsbruksministern är landets högsta ämbetsman inom djurskydd, och ofta är hen själv djurproducent, liksom den nuvarande ministern. Vårt lands djurskyddsfientliga regering meddelande omgående att inga förbättringar kommer att göras för produktionsdjuren i djurskyddslagen ifall de medför kostnader för djurproducenterna. Djurskyddsfrågorna borde handhas av ett ministerium som inte har kopplingar till aktörer som drar ekonomisk nytta av djuren.
Djurproduktionen orsakar inte enbart stort lidande för produktionsdjuren, utan förstör tillika vår planet på ett sätt som saknar motstycke. Den intensiva djurproduktionen driver vilda djur till utrotning, förorenar oceaner och vattendrag, förstör regnskogar samt använder enorma mängder energi och naturresurser. Djurproduktionen ger upphov till antibiotikaresistenta bakterier och utsätter människor för fetma och många sjukdomar. Den intensiva djurproduktionen orsakar globalt mer växthusgasutsläpp än all trafik sammanlagt. Under den gångna sommaren har vi fått uppleva rekordhetta, torka och förstörda skördar, exceptionellt rikliga blomningar av blågröna alger och omfattande skogsbränder i grannlandet, vilket är en försmak av klimatförändringens konsekvenser på våra breddgrader.
Djurproduktionen och klimatförändringen hör till framtidens största säkerhetshot, eftersom minskande naturresurser såsom färskvatten samt konkurrensen om brukbara och beboeliga markområden ger upphov till hungersnöd, konflikter och flyktingvågor. Det beräknas att miljontals klimatflyktingar kan anlända till Europa, vilket kan leda till väpnade konflikter. Försvarsministern borde hellre vara oroad över säkerhetshotet som orsakas av animalisk föda än över de två vegetariska maträtterna som per vecka skall bjudas åt beväringarna. Utvecklingen går oundvikligt mot växtbaserad matproduktion ifall vi vill att vår planet skall förbli beboelig. Konstgjort kött och andra liknande produkter är på kommande, men tills dess borde växtbaserad mat vara norm.
Så länge vi bedriver intensiv djurproduktion har vi en absolut skyldighet att säkerställa djurens välfärd. Förslaget till ny djurskyddslag behandlas nu av riksdagen som har möjlighet att införa förändringar i lagtexten. Enligt den färskaste Eurobarometern vill 90 procent av finländarna att produktionsdjuren skall skyddas bättre än vad nu görs. Med tanke på det kommande valet är det intressant att se ifall riksdagsledamöterna handlar i enlighet med folkets vilja och stiftar en djurskyddslag som genuint förbättrar djurens välbefinnande.
Så länge vi tillåter djurproduktionen förstöra vår planet måste vi åtminstone ta hand om djuren
Då minister Jari Leppä presenterade riktlinjerna för den nya djurskyddslagen konstaterade han att ”Finland är ett föregångarland inom djurens välbefinnande och denna lag förbättrar välbefinnandet ytterligare.” Det är mycket svårt att förstå detta påstående, eftersom regeringen inte ens garanterar minimivälbefinnande för vissa djurgrupper. Kor får till exempel fortsättningsvis hållas fastbundna vid halsen och suggor får stängas in i grisningshäckar där de varken kan röra på sig eller vända sig. Möjlighet att röra på sig är ett av djurens viktigaste behov, och ifall en dylik grundläggande förutsättning för välbefinnande nekas produktionsdjuren kommer vårt land att vara långt ifrån ett föregångsland inom djurvälfärd.
Pälsdjursuppfödning är en oerhört oetisk näringsgren eftersom den baserar sig enbart på mänsklig fåfänga och orsakar stort lidande för djuren. Många stater har tagit fasta på detta och bestämt sig för att helt eller delvis avveckla pälsdjursuppfödningen. Ifall regeringens proposition går igenom betyder det att Finland inte kommer att förbjuda pälsdjursuppfödningen eller ens garantera kontinuerlig tillgång till vatten för pälsdjuren, med undantag för avelsdjuren.
Identifiering och registrering av hundar blir obligatorisk, men katterna som är i akut behov av skydd har inte inkluderats i reformen. Katter uppskattas inte på samma sätt som hundar, och de blir ofta grymt behandlade och illa omskötta. De tiotusentals katter som övergivits i naturen och de fritt strövande hemmakatterna dödar och skadar ofantliga mängder fåglar. Obligatorisk identifiering och registrering av katter skulle vara ett viktigt steg i att höja katternas status och förbättra deras omvårdnad och tillsyn.
Det faktum att samma ministerium sköter både djurproducenternas och produktionsdjurens angelägenheter återspeglar djurens bedrövliga ställning i vårt samhälle. Den ekonomiska vinningen väger i allmänhet alltid tyngre i vågskålen än djurens välbefinnande. Jord- och skogsbruksministern är landets högsta ämbetsman inom djurskydd, och ofta är hen själv djurproducent, liksom den nuvarande ministern. Vårt lands djurskyddsfientliga regering meddelande omgående att inga förbättringar kommer att göras för produktionsdjuren i djurskyddslagen ifall de medför kostnader för djurproducenterna. Djurskyddsfrågorna borde handhas av ett ministerium som inte har kopplingar till aktörer som drar ekonomisk nytta av djuren.
Djurproduktionen orsakar inte enbart stort lidande för produktionsdjuren, utan förstör tillika vår planet på ett sätt som saknar motstycke. Den intensiva djurproduktionen driver vilda djur till utrotning, förorenar oceaner och vattendrag, förstör regnskogar samt använder enorma mängder energi och naturresurser. Djurproduktionen ger upphov till antibiotikaresistenta bakterier och utsätter människor för fetma och många sjukdomar. Den intensiva djurproduktionen orsakar globalt mer växthusgasutsläpp än all trafik sammanlagt. Under den gångna sommaren har vi fått uppleva rekordhetta, torka och förstörda skördar, exceptionellt rikliga blomningar av blågröna alger och omfattande skogsbränder i grannlandet, vilket är en försmak av klimatförändringens konsekvenser på våra breddgrader.
Djurproduktionen och klimatförändringen hör till framtidens största säkerhetshot, eftersom minskande naturresurser såsom färskvatten samt konkurrensen om brukbara och beboeliga markområden ger upphov till hungersnöd, konflikter och flyktingvågor. Det beräknas att miljontals klimatflyktingar kan anlända till Europa, vilket kan leda till väpnade konflikter. Försvarsministern borde hellre vara oroad över säkerhetshotet som orsakas av animalisk föda än över de två vegetariska maträtterna som per vecka skall bjudas åt beväringarna. Utvecklingen går oundvikligt mot växtbaserad matproduktion ifall vi vill att vår planet skall förbli beboelig. Konstgjort kött och andra liknande produkter är på kommande, men tills dess borde växtbaserad mat vara norm.
Så länge vi bedriver intensiv djurproduktion har vi en absolut skyldighet att säkerställa djurens välfärd. Förslaget till ny djurskyddslag behandlas nu av riksdagen som har möjlighet att införa förändringar i lagtexten. Enligt den färskaste Eurobarometern vill 90 procent av finländarna att produktionsdjuren skall skyddas bättre än vad nu görs. Med tanke på det kommande valet är det intressant att se ifall riksdagsledamöterna handlar i enlighet med folkets vilja och stiftar en djurskyddslag som genuint förbättrar djurens välbefinnande.
Juni 2018
Varför är katten ett andraklassens djur?
Katten är samtidigt Finlands populäraste och mest undervärderade sällskapsdjur. Katter omhändertas inte på långt när så väl som till exempel hundar. De främsta orsakerna till detta är felaktiga föreställningar och oansvarighet.
Bristen på uppskattning för katter märks till exempel i att det är allmän praxis att inte ta betalt för kattungar. Det skulle vara mycket viktigt aldrig ge bort kattungar gratis. Många kattägare är inte heller villiga att lägga ned pengar på sina katter, och det är vanligt att djuren till exempel inte vaccineras, kastreras eller ID-märks. Oönskade kattungar dödas på olagliga och omänskliga sätt, till exempel genom dränkning, kvävning, hängning och ihjälslagning.
Det är en nationell skam att det i Finland finns tiotusentals övergivna eller förvildade katter, av vilka många dör ute i naturen. Det är fullständigt fel att tro att katten klarar sig på egen hand i naturen. En övergiven katt lider ofta stort av bland annat hunger, törst, kyla, sjukdomar och skador. Övergivna och förvildade katter förökar sig okontrollerat och bildar stora populationer i vilka det förekommer undernäring, inavel och beteendestörningar.
På landsbygden är det fortfarande mycket vanligt att låta katter ströva fritt i naturen. En frigående katt utsätts för många faror. Den kan till exempel bli skadad eller överkörd, bli smittad av olika sjukdomar, hamna ut för slagsmål eller bli byte åt ett vilt djur, eller springa bort. Enligt lagen skall ett sällskapsdjur ha en trygg plats att vistas på. Ifall en katt till exempel är ute i trafiken är den definitivt inte i säkerhet. En katt som utan tillsyn rör sig utanför sin ägares tomt har enligt lagen blivit lämnad vind för våg, vilket kan medföra böter för kattägaren.
Att katter går fritt i naturen för med sig ett annat, mycket stort problem. Enligt en undersökning gjord av Naturresursinstitutet (Luke) dödar alla i Finland boende hemkatter som rör sig i naturen över 140 000 fåglar i månaden. Därtill dödar eller skadar de till exempel ekorrar och harar. Forskning har visat att viltlevande katter tar 4-5 gånger så många byten som en tamkatt. Under denna årstid finns det många nykläckta, icke flygfärdiga fågelungar i naturen samt andra djurungar, då det är speciellt viktigt att inte låta sin katt vandra ute utan uppsikt. Katten är en främmande art i Finlands natur, och en tamkatt behöver inte fånga andra djur för att överleva. Katten rår naturligtvis inte för sin jaktinstinkt, men kattägaren är ansvarig för varenda fågel som katten tagit.
Finlands djurskyddslagstiftning håller på att förnyas, och i lagen bör införas obligatorisk märkning och registrering av katter. Detta skulle vara ett viktigt steg i att höja kattens status och förbättra dess omvårdnad och tillsyn.
Varför är katten ett andraklassens djur?
Katten är samtidigt Finlands populäraste och mest undervärderade sällskapsdjur. Katter omhändertas inte på långt när så väl som till exempel hundar. De främsta orsakerna till detta är felaktiga föreställningar och oansvarighet.
Bristen på uppskattning för katter märks till exempel i att det är allmän praxis att inte ta betalt för kattungar. Det skulle vara mycket viktigt aldrig ge bort kattungar gratis. Många kattägare är inte heller villiga att lägga ned pengar på sina katter, och det är vanligt att djuren till exempel inte vaccineras, kastreras eller ID-märks. Oönskade kattungar dödas på olagliga och omänskliga sätt, till exempel genom dränkning, kvävning, hängning och ihjälslagning.
Det är en nationell skam att det i Finland finns tiotusentals övergivna eller förvildade katter, av vilka många dör ute i naturen. Det är fullständigt fel att tro att katten klarar sig på egen hand i naturen. En övergiven katt lider ofta stort av bland annat hunger, törst, kyla, sjukdomar och skador. Övergivna och förvildade katter förökar sig okontrollerat och bildar stora populationer i vilka det förekommer undernäring, inavel och beteendestörningar.
På landsbygden är det fortfarande mycket vanligt att låta katter ströva fritt i naturen. En frigående katt utsätts för många faror. Den kan till exempel bli skadad eller överkörd, bli smittad av olika sjukdomar, hamna ut för slagsmål eller bli byte åt ett vilt djur, eller springa bort. Enligt lagen skall ett sällskapsdjur ha en trygg plats att vistas på. Ifall en katt till exempel är ute i trafiken är den definitivt inte i säkerhet. En katt som utan tillsyn rör sig utanför sin ägares tomt har enligt lagen blivit lämnad vind för våg, vilket kan medföra böter för kattägaren.
Att katter går fritt i naturen för med sig ett annat, mycket stort problem. Enligt en undersökning gjord av Naturresursinstitutet (Luke) dödar alla i Finland boende hemkatter som rör sig i naturen över 140 000 fåglar i månaden. Därtill dödar eller skadar de till exempel ekorrar och harar. Forskning har visat att viltlevande katter tar 4-5 gånger så många byten som en tamkatt. Under denna årstid finns det många nykläckta, icke flygfärdiga fågelungar i naturen samt andra djurungar, då det är speciellt viktigt att inte låta sin katt vandra ute utan uppsikt. Katten är en främmande art i Finlands natur, och en tamkatt behöver inte fånga andra djur för att överleva. Katten rår naturligtvis inte för sin jaktinstinkt, men kattägaren är ansvarig för varenda fågel som katten tagit.
Finlands djurskyddslagstiftning håller på att förnyas, och i lagen bör införas obligatorisk märkning och registrering av katter. Detta skulle vara ett viktigt steg i att höja kattens status och förbättra dess omvårdnad och tillsyn.
Maj 2018
Konsumenterna undanhålls väsentlig information om matproduktionen
En färsk doktorsavhandling av Pia Smeds visar att t.o.m. över en tredjedel av eleverna i grundskolans lägre årskurser har en felaktig uppfattning om matproduktionen. Många vet t.ex. inte varifrån mjölken kommer, och elevernas föreställningar om lantbruket är ofta romantiserade, eller så tror man att lantgårdarna är någon form av djurparker.
Undersökningsresultatet är alarmerande, men å andra sidan helt logiskt. Konsumenterna erbjuds mycket sällan korrekt och helhetsmässig information om matens ursprung speciellt vad gäller djurprodukter. Enligt Smeds undersökning inhämtar barnen information bl.a. från reklam, TV-program och animerade filmer. Även de vuxnas matkännedom härstammar ofta från liknande källor. Det är mycket problematiskt att konsumenternas huvudsakliga informationskällor utgörs av aktörer som drar ekonomisk nytta av djuren. Konsumenterna får en förvriden bild av matproduktionen, och har därmed svårt att göra välinformerade konsumtionsval.
Skolan borde ge barnen objektiv och faktabaserad information om matproduktionen. Enligt grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen får skolan och undervisningen inte användas som kanal för kommersiell påverkan. Trots detta marknadsförs komjölk i skolor genom det EU-finansierade skolmjölksstödet, och kött har marknadsförts under veckan för inhemskt kött. Speciellt komjölk marknadsförs som en nödvändig byggsten för hälsan, vilket inte stämmer. Skolböckerna ger också eleverna en helt förvrängd, polerad och sagoboksaktig bild av djurproduktionen.
Konsumenterna utsätts dagligen för vilseledande marknadsföring bl.a. i form av matreklam och ”feel good” etiketter och bilder på matförpackningar. Däremot är det i praktiken förbjudet att ge konsumenterna sanningsenlig information om djurproduktionen i form av reklam eller motreklam. Enligt Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation får marknadskommunikation inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande. Ifall djurindustrin visades på ett realistiskt sätt för konsumenterna skulle många oundvikligen känna rädsla och lidande, och därmed eventuellt bli avskräckta från att köpa djurprodukter.
Under de senaste åren har också en annan typ av material publicerats beträffande djurindustrin. Även i Finland har konsumenterna ett flertal gånger upprörts av videor som djuraktivister i smyg filmat på produktionsanläggningar och slakterier. Som en motaktion till denna typ av videor laddade den unge mjölkbonden Ville Puhakka från Ilomants upp en video på Facebook som han filmat på sin egen produktionsanläggning. Videon har setts över 200 000 gånger, och jord- och skogsbruksminister Jari Leppä skickade ett personligt tackbrev till Puhakka för exemplariskt konsumentarbete till förmån för den finska djurindustrin.
I sig är det mycket välkommet att konsumenterna får möjlighet att med egna ögon se vad som händer på bondgårdarna. Men såsom det är typiskt för material som producerats av djurproducenterna visas inga obehagliga saker på videon. Däremot får tittarna t.ex. se hur djuren i en toppmodern djurfabrik äter, blir mjölkade av en mjölkrobot och använder sig av en automatiskt roterande ryktborste.
Puhakka betonar vikten av genomskinlighet i matproduktionen, vilket är helt rätt. Men ifall han strävar till öppenhet frågar man sig varför videon inte visar kons hela livscykel: då hon blir artificiellt inseminerad, då hon blir berövad sin kalv, då hornanlagen bränns bort på kalven och då kon slaktas, fastän hon skulle vilja leva? Kanske för att djurindustrin så pass brutal, att dess sanningsenliga uppvisande för konsumenterna med all sannolikhet skulle minska på åtgången av djurprodukter.
Konsumenterna undanhålls väsentlig information om matproduktionen
En färsk doktorsavhandling av Pia Smeds visar att t.o.m. över en tredjedel av eleverna i grundskolans lägre årskurser har en felaktig uppfattning om matproduktionen. Många vet t.ex. inte varifrån mjölken kommer, och elevernas föreställningar om lantbruket är ofta romantiserade, eller så tror man att lantgårdarna är någon form av djurparker.
Undersökningsresultatet är alarmerande, men å andra sidan helt logiskt. Konsumenterna erbjuds mycket sällan korrekt och helhetsmässig information om matens ursprung speciellt vad gäller djurprodukter. Enligt Smeds undersökning inhämtar barnen information bl.a. från reklam, TV-program och animerade filmer. Även de vuxnas matkännedom härstammar ofta från liknande källor. Det är mycket problematiskt att konsumenternas huvudsakliga informationskällor utgörs av aktörer som drar ekonomisk nytta av djuren. Konsumenterna får en förvriden bild av matproduktionen, och har därmed svårt att göra välinformerade konsumtionsval.
Skolan borde ge barnen objektiv och faktabaserad information om matproduktionen. Enligt grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen får skolan och undervisningen inte användas som kanal för kommersiell påverkan. Trots detta marknadsförs komjölk i skolor genom det EU-finansierade skolmjölksstödet, och kött har marknadsförts under veckan för inhemskt kött. Speciellt komjölk marknadsförs som en nödvändig byggsten för hälsan, vilket inte stämmer. Skolböckerna ger också eleverna en helt förvrängd, polerad och sagoboksaktig bild av djurproduktionen.
Konsumenterna utsätts dagligen för vilseledande marknadsföring bl.a. i form av matreklam och ”feel good” etiketter och bilder på matförpackningar. Däremot är det i praktiken förbjudet att ge konsumenterna sanningsenlig information om djurproduktionen i form av reklam eller motreklam. Enligt Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation får marknadskommunikation inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande. Ifall djurindustrin visades på ett realistiskt sätt för konsumenterna skulle många oundvikligen känna rädsla och lidande, och därmed eventuellt bli avskräckta från att köpa djurprodukter.
Under de senaste åren har också en annan typ av material publicerats beträffande djurindustrin. Även i Finland har konsumenterna ett flertal gånger upprörts av videor som djuraktivister i smyg filmat på produktionsanläggningar och slakterier. Som en motaktion till denna typ av videor laddade den unge mjölkbonden Ville Puhakka från Ilomants upp en video på Facebook som han filmat på sin egen produktionsanläggning. Videon har setts över 200 000 gånger, och jord- och skogsbruksminister Jari Leppä skickade ett personligt tackbrev till Puhakka för exemplariskt konsumentarbete till förmån för den finska djurindustrin.
I sig är det mycket välkommet att konsumenterna får möjlighet att med egna ögon se vad som händer på bondgårdarna. Men såsom det är typiskt för material som producerats av djurproducenterna visas inga obehagliga saker på videon. Däremot får tittarna t.ex. se hur djuren i en toppmodern djurfabrik äter, blir mjölkade av en mjölkrobot och använder sig av en automatiskt roterande ryktborste.
Puhakka betonar vikten av genomskinlighet i matproduktionen, vilket är helt rätt. Men ifall han strävar till öppenhet frågar man sig varför videon inte visar kons hela livscykel: då hon blir artificiellt inseminerad, då hon blir berövad sin kalv, då hornanlagen bränns bort på kalven och då kon slaktas, fastän hon skulle vilja leva? Kanske för att djurindustrin så pass brutal, att dess sanningsenliga uppvisande för konsumenterna med all sannolikhet skulle minska på åtgången av djurprodukter.
April 2017
Regeringen stöder animalieproduktionen på bekostnad av djur och miljö
Finland är ett av världens allra rikaste länder. Trots det har regeringen beslutat att inte införa förbättringar för produktionsdjuren i den nya djurskyddslagstiftningen ifall de medför kostnader. I mars beslöt regeringen dessutom att minska de nuvarande utrymmeskraven för svingårdar, eftersom överproduktionen av svinkött orsakat ekonomiska svårigheter för svinuppfödarna.
Den färskaste Eurobarometern visar att 90 procent av finländarna vill se bättre välfärd för produktionsdjuren. Enligt FN bör konsumtionen av animalieprodukter kraftigt minskas för att stävja den globala uppvärmningen. En växtbaserad kost är dessutom hälsosam, medan ett för stort intag av animalieprodukter kan vara direkt skadligt för hälsan. Trots detta väljer regeringen att skydda animalieproduktionen i stället för djur, miljö och folkhälsa.
Animalieproduktionen orsakar stort lidande för produktionsdjuren och omfattande förstörelse av vår hemplanet. Dessa ytterst viktiga frågor hör till mänsklighetens största och mest brådskande utmaningar. I många länder har man tagit fasta på detta och gjort betydande förbättringar i djurskyddslagstiftningen samt minskat på konsumtionen av animalieprodukter. Finlands nuvarande regering tycks däremot vara ovillig att möta dessa utmaningar.
Regeringen stöder animalieproduktionen på bekostnad av djur och miljö
Finland är ett av världens allra rikaste länder. Trots det har regeringen beslutat att inte införa förbättringar för produktionsdjuren i den nya djurskyddslagstiftningen ifall de medför kostnader. I mars beslöt regeringen dessutom att minska de nuvarande utrymmeskraven för svingårdar, eftersom överproduktionen av svinkött orsakat ekonomiska svårigheter för svinuppfödarna.
Den färskaste Eurobarometern visar att 90 procent av finländarna vill se bättre välfärd för produktionsdjuren. Enligt FN bör konsumtionen av animalieprodukter kraftigt minskas för att stävja den globala uppvärmningen. En växtbaserad kost är dessutom hälsosam, medan ett för stort intag av animalieprodukter kan vara direkt skadligt för hälsan. Trots detta väljer regeringen att skydda animalieproduktionen i stället för djur, miljö och folkhälsa.
Animalieproduktionen orsakar stort lidande för produktionsdjuren och omfattande förstörelse av vår hemplanet. Dessa ytterst viktiga frågor hör till mänsklighetens största och mest brådskande utmaningar. I många länder har man tagit fasta på detta och gjort betydande förbättringar i djurskyddslagstiftningen samt minskat på konsumtionen av animalieprodukter. Finlands nuvarande regering tycks däremot vara ovillig att möta dessa utmaningar.
Maj 2017 (svar på en persons insändare)
Finlands produktionsdjur har det långt ifrån bra
Skribenten hävdar i sina kommentarer till min insändare att produktionsdjuren i Finland har det bra. Detta är är nog ett önsketänkande, och den bild man vill ge åt konsumenterna. Finlands nuvarande djurskyddslagstiftning är kraftigt föråldrad, och blir den nya djurskyddslagen så dålig som många befarar kommer Finlands djurskydd att sjunka ned till en katastrofalt låg nivå. Till de största djurskyddsproblemen hör brist på utrymme, fixering av djur i boxar, burar mm., avsaknad av möjlighet till ett arttypiskt beteende, smärtsamma procedurer som utförs utan smärtlindring samt allvarliga hälsoproblem orsakade av produktions- och tillväxtinriktad avel.
Skribenten nämner att finländska grisars svansar inte kuperas, men det betyder inte att djuren mår bra. Enligt en finländsk undersökning har 11 procent av slaktsvinen något slags skador på sina svansar. Bitning av svansar, öron, järngaller osv. är en beteendestörning som visar att grisarna mår dåligt, och problemet kunde lindras genom att ge djuren större utrymme och något att sysselsätta sig med. De flesta grisar har ingen chans att göra något sådant som de har behov av, såsom att böka och undersöka sin omgivning, vilket gör att djuren blir frustrerade. Det är vanligt att suggor tvingas ligga fixerade långa tider i burar som är så små att de inte ens kan vända på sig, och deras griskultingar av hankön får enligt lagen kastreras utan smärtlindring. Är detta ett acceptabelt sätt att behandla kännande, intelligenta och sociala varelser, och kan man påstå att de har det bra?
Skribenten anser att animalieproduktionen i Finland är hållbar, men faktum är att industrin har en mycket stor miljöpåverkan. Den använder enormt mycket vatten, foder, energi, bekämpningsmedel, odlings- och betesmark och ger upphov till växthusgaser och andra utsläpp med bl.a. klimatförändring, förorening och övergödning som följd. Enligt WWFs köttguide används soja i Finland ofta som föda för kycklingar och grisar, och alla aktörer har inte förbundit sig att använda hållbar soja. Det stämmer att man i Finland ger produktionsdjuren mindre antibiotika än i många andra länder, vilket är bra. Trots detta visar en färsk undersökning att 22 procent av finländskt broilerkött innehåller antibiotikaresistenta bakterier. Människan mår inte heller bra av att äta för mycket animalieprodukter. Genom att övergå till en mer växtbaserad kost kan vi avsevärt minska på hjärt- och blodkärlssjukdomar, cancer och diabetes.
Håller med om att läget är fullständigt oacceptabelt för många jordbrukare som kämpar med stora ekonomiska svårigheter och står på randen till utbrändhet. Detta problem måste snarast lösas på något sätt, men det får inte ske på djurens bekostnad.
Finlands produktionsdjur har det långt ifrån bra
Skribenten hävdar i sina kommentarer till min insändare att produktionsdjuren i Finland har det bra. Detta är är nog ett önsketänkande, och den bild man vill ge åt konsumenterna. Finlands nuvarande djurskyddslagstiftning är kraftigt föråldrad, och blir den nya djurskyddslagen så dålig som många befarar kommer Finlands djurskydd att sjunka ned till en katastrofalt låg nivå. Till de största djurskyddsproblemen hör brist på utrymme, fixering av djur i boxar, burar mm., avsaknad av möjlighet till ett arttypiskt beteende, smärtsamma procedurer som utförs utan smärtlindring samt allvarliga hälsoproblem orsakade av produktions- och tillväxtinriktad avel.
Skribenten nämner att finländska grisars svansar inte kuperas, men det betyder inte att djuren mår bra. Enligt en finländsk undersökning har 11 procent av slaktsvinen något slags skador på sina svansar. Bitning av svansar, öron, järngaller osv. är en beteendestörning som visar att grisarna mår dåligt, och problemet kunde lindras genom att ge djuren större utrymme och något att sysselsätta sig med. De flesta grisar har ingen chans att göra något sådant som de har behov av, såsom att böka och undersöka sin omgivning, vilket gör att djuren blir frustrerade. Det är vanligt att suggor tvingas ligga fixerade långa tider i burar som är så små att de inte ens kan vända på sig, och deras griskultingar av hankön får enligt lagen kastreras utan smärtlindring. Är detta ett acceptabelt sätt att behandla kännande, intelligenta och sociala varelser, och kan man påstå att de har det bra?
Skribenten anser att animalieproduktionen i Finland är hållbar, men faktum är att industrin har en mycket stor miljöpåverkan. Den använder enormt mycket vatten, foder, energi, bekämpningsmedel, odlings- och betesmark och ger upphov till växthusgaser och andra utsläpp med bl.a. klimatförändring, förorening och övergödning som följd. Enligt WWFs köttguide används soja i Finland ofta som föda för kycklingar och grisar, och alla aktörer har inte förbundit sig att använda hållbar soja. Det stämmer att man i Finland ger produktionsdjuren mindre antibiotika än i många andra länder, vilket är bra. Trots detta visar en färsk undersökning att 22 procent av finländskt broilerkött innehåller antibiotikaresistenta bakterier. Människan mår inte heller bra av att äta för mycket animalieprodukter. Genom att övergå till en mer växtbaserad kost kan vi avsevärt minska på hjärt- och blodkärlssjukdomar, cancer och diabetes.
Håller med om att läget är fullständigt oacceptabelt för många jordbrukare som kämpar med stora ekonomiska svårigheter och står på randen till utbrändhet. Detta problem måste snarast lösas på något sätt, men det får inte ske på djurens bekostnad.
April 2017
Total tystnad om Kinas urusla djurskydd
Kinas president Xi Jinping var nyligen på statsbesök i Finland. Mycket stor uppmärksamhet ägnades åt de två jättepandorna, som Finland för dyra pengar skall få hyra av Kina. Enligt president Niinistö diskuterades dock också människorättsfrågor, vilket är fint.
Total tystnad rådde däremot om Kinas djurskydd i övrigt, vilket hör till världens sämsta. Avsaknaden av djurskyddslag gör att det är ostraffbart att t.ex. flå djur levande. Upp till 20 miljoner hundar äts årligen upp av kineserna, efter att först blivit torterade på de mest fruktansvärda sätt. Exotiska djur såsom elefanter, noshörningar och tigrar hotas av utrotning p.g.a. Kinas enorma efterfrågan på deras kroppsdelar. Den ohyggliga björngallaindustrin frodas fortfarande i Kina, trots att det finns många örtbaserade eller syntetiska alternativ för björngalla. Ett obegripligt stort antal djur far illa i Kinas djurfabriker, djurparker och cirkusar.
Kina tar väl hand om sina jättepandor, eftersom dessa djur är viktiga politiska spelknappar inom den så kallade pandadiplomatin. De flesta andra djur i Kina lever däremot i fasansfulla förhållanden, och är i desperat behov av global uppmärksamhet och inflytelserika förespråkare såsom president Niinistö.
Total tystnad om Kinas urusla djurskydd
Kinas president Xi Jinping var nyligen på statsbesök i Finland. Mycket stor uppmärksamhet ägnades åt de två jättepandorna, som Finland för dyra pengar skall få hyra av Kina. Enligt president Niinistö diskuterades dock också människorättsfrågor, vilket är fint.
Total tystnad rådde däremot om Kinas djurskydd i övrigt, vilket hör till världens sämsta. Avsaknaden av djurskyddslag gör att det är ostraffbart att t.ex. flå djur levande. Upp till 20 miljoner hundar äts årligen upp av kineserna, efter att först blivit torterade på de mest fruktansvärda sätt. Exotiska djur såsom elefanter, noshörningar och tigrar hotas av utrotning p.g.a. Kinas enorma efterfrågan på deras kroppsdelar. Den ohyggliga björngallaindustrin frodas fortfarande i Kina, trots att det finns många örtbaserade eller syntetiska alternativ för björngalla. Ett obegripligt stort antal djur far illa i Kinas djurfabriker, djurparker och cirkusar.
Kina tar väl hand om sina jättepandor, eftersom dessa djur är viktiga politiska spelknappar inom den så kallade pandadiplomatin. De flesta andra djur i Kina lever däremot i fasansfulla förhållanden, och är i desperat behov av global uppmärksamhet och inflytelserika förespråkare såsom president Niinistö.
Mars 2016
EU tillåter tortyr av hundar år efter år
Det är återigen den årstid, då över 100.000 jakthundar överges eller dödas i Spanien efter jaktsäsongens slut. Ofta torteras hundarna till döds t.ex. genom att hänga dem, bränna dem levande, eller kasta ned dem i övergivna brunnar. De övergivna jakthundarnas öde är inte mycket bättre. Djuren utsätts för förföljelse, hunger, köld, sjukdomar och skador de fått t.ex. i samband med bilolyckor. Detsamma gäller för de miljontals andra hemlösa hundar som finns inom EU. De hemlösa katternas antal är förmodligen ännu större.
Det finns ingen EU-lag som skulle skydda sällskapsdjuren ens från den mest brutala tortyr eller misskötsel. Då chockerade EU-medborgare vänder sig till EU blir svaret alltid detsamma: EU har inte befogenhet att ingripa. Men eftersom det är möjligt att ändra på lagarna, är det obegripligt att sällskapsdjuren fortfarande är utan skydd. Misshandel av djur hör knappast till EU:s värden, och största delen av EU-medborgarna vill att djur behandlas väl. Sällskapsdjuren bör snarast tas med i EU-fördragen.
EU tillåter tortyr av hundar år efter år
Det är återigen den årstid, då över 100.000 jakthundar överges eller dödas i Spanien efter jaktsäsongens slut. Ofta torteras hundarna till döds t.ex. genom att hänga dem, bränna dem levande, eller kasta ned dem i övergivna brunnar. De övergivna jakthundarnas öde är inte mycket bättre. Djuren utsätts för förföljelse, hunger, köld, sjukdomar och skador de fått t.ex. i samband med bilolyckor. Detsamma gäller för de miljontals andra hemlösa hundar som finns inom EU. De hemlösa katternas antal är förmodligen ännu större.
Det finns ingen EU-lag som skulle skydda sällskapsdjuren ens från den mest brutala tortyr eller misskötsel. Då chockerade EU-medborgare vänder sig till EU blir svaret alltid detsamma: EU har inte befogenhet att ingripa. Men eftersom det är möjligt att ändra på lagarna, är det obegripligt att sällskapsdjuren fortfarande är utan skydd. Misshandel av djur hör knappast till EU:s värden, och största delen av EU-medborgarna vill att djur behandlas väl. Sällskapsdjuren bör snarast tas med i EU-fördragen.
Mars 2015
Varför informeras inte de finländska konsumenterna om hund- och kattläderprodukter?
Under de senaste månaderna har många utländska medier publicerat djurrättsorganisationen PETAs rapport om kinesiska slakterier, där hundar torteras och flås levande för sitt skinn som används till handskar, bälten, kattleksaker och andra läderprodukter som säljs runt om i världen. Med några få undantag har de finländska massmedierna hållit tyst, vilket jag förundrar mig över. Konsumenterna har rätt att veta att handskar mm. kan härstamma från fruktansvärt misshandlade hundar och katter.
Varför informeras inte de finländska konsumenterna om hund- och kattläderprodukter?
Under de senaste månaderna har många utländska medier publicerat djurrättsorganisationen PETAs rapport om kinesiska slakterier, där hundar torteras och flås levande för sitt skinn som används till handskar, bälten, kattleksaker och andra läderprodukter som säljs runt om i världen. Med några få undantag har de finländska massmedierna hållit tyst, vilket jag förundrar mig över. Konsumenterna har rätt att veta att handskar mm. kan härstamma från fruktansvärt misshandlade hundar och katter.