Den fruktansvärda handeln med hund- och kattkött
Bild: ”Dog meat at a market stall in Ninh Binh”, upphovsman: Schwede66, licens: Attribution-ShareAlike 3.0 Unported
Flera miljoner hundar och katter konsumeras årligen som ”hälsomat” i asiatiska länder såsom Sydkorea, Kina, Thailand, Filippinerna, Vietnam och Indonesien samt i afrikansa länder såsom Kamerun, Ghana, Liberia och Nigeria. Det beräknas att 25 miljoner hundar konsumeras varje år som mänskoföda. Dessa djurs liv är oerhört grymt, för att inte tala om tortyren de utsätts för då de avlivas.
Från födseln ända till slaktningen lever hundarna ihopträngda i oerhört små metallburar utan utrymme att röra på sig och som inte ger skydd för regn, kyla eller gassande sol. Hundarna ges inte tillräcklig föda och dryck och de får ingen motion eller medicinsk eller någon vård överhuvudtaget. Ofta punkteras hundarnas trumhinnor så att de inte skall skälla, eller deras nosar förbinds. Ofta uppföds hundarna på särskilda hundfarmar, men även hemlösa hundar tas tillfånga, och sällskapshundar stjäls eller säljs för att tillgodose förfrågan på hundkött.
I många asiatiska länder tror man på myten om att hund- och kattkött är hälsosamt. Man anser också att ju mera djuren lider desto bättre smakar deras kött och desto större hälsoeffekter har det. Djuren utsätts således för extremt lidande och rädsla innan de dör. Ofta slaktas hundarna i åsynen av andra hundar. Slaktmetoderna är extremt brutala – de avrättas med en elektrisk stöt, klubbas ihjäl, blir levande brända eller flådda. Ibland avlägsnas håren med hjälp av en blåslampa medan djuret ännu är vid liv. Katter kokas ofta levande.
Handeln med hund- och kattkött är antingen tillåtet i dessa länder, eller också åtföljs de existerande lagarna inte (t.ex. Filippinerna, där handeln med hundkött förbjöds 1998). Förutom att handeln med hund- och kattkött förorsakar oerhörda lidanden för djuren medför den också en risk för människorna i och med att rabies och andra sjukdomar kan sprida sig.
Från födseln ända till slaktningen lever hundarna ihopträngda i oerhört små metallburar utan utrymme att röra på sig och som inte ger skydd för regn, kyla eller gassande sol. Hundarna ges inte tillräcklig föda och dryck och de får ingen motion eller medicinsk eller någon vård överhuvudtaget. Ofta punkteras hundarnas trumhinnor så att de inte skall skälla, eller deras nosar förbinds. Ofta uppföds hundarna på särskilda hundfarmar, men även hemlösa hundar tas tillfånga, och sällskapshundar stjäls eller säljs för att tillgodose förfrågan på hundkött.
I många asiatiska länder tror man på myten om att hund- och kattkött är hälsosamt. Man anser också att ju mera djuren lider desto bättre smakar deras kött och desto större hälsoeffekter har det. Djuren utsätts således för extremt lidande och rädsla innan de dör. Ofta slaktas hundarna i åsynen av andra hundar. Slaktmetoderna är extremt brutala – de avrättas med en elektrisk stöt, klubbas ihjäl, blir levande brända eller flådda. Ibland avlägsnas håren med hjälp av en blåslampa medan djuret ännu är vid liv. Katter kokas ofta levande.
Handeln med hund- och kattkött är antingen tillåtet i dessa länder, eller också åtföljs de existerande lagarna inte (t.ex. Filippinerna, där handeln med hundkött förbjöds 1998). Förutom att handeln med hund- och kattkött förorsakar oerhörda lidanden för djuren medför den också en risk för människorna i och med att rabies och andra sjukdomar kan sprida sig.
