Björngallaindustrin förorsakar ofattbart lidande för tusentals björnar i Asien
Bild: ”10 Sun Bear Bile Extraction in Mong La, Shan, Myanmar”, upphovsman: Dan Bennett, licens: CC Attribution 2.0 Generic
Björnar föds upp och exploateras för sin galla i Kina (främst i provinserna Heilongjiang, Jilin, Sichuan och Yunnan) och Vietnam (främst i Hanoi, Hai Phong, och Ha Long i provinsen Quang Ninh) där mer än 12 000 björnar hålls i fångenskap. De kinesiska björnfarmarna är mestadels stora med tusentals björnar och de ägs av stora läkemedelsbolag. De flesta vietnamesiska farmar är små, familjeägda företag, och ibland äger de endast en björn.
Galla är en vätska som produceras av levern och samlas upp i gallblåsan, och den används inom den traditionella kinesiska medicinen. Björngalla har använts i tusentals år, men först på 1980-talet blev gallbjörnuppfödning en industri. Trots att det finns många billiga och effektiva örtbaserade eller syntetiska alternativ för björngalla fortsätter björnuppfödningen. På senaste tid har björngalla också börjat användas i andra produkter såsom viner, energidrycker, tandkrämer, shampo och ögondroppar. Efterfrågan på björngalla finns framför allt i Kina, Japan, Korea, Vietnam, Malaysia och Taiwan. Björngallaprodukter kan också påträffas i Australien, Indonesien, Laos, Myanmar, Singapore, USA och Canada.
Som gallbjörnar används främst kragbjörnar, och de är antingen uppfödda på gårdarna eller blivit tillfångatagna i det vilda. Snarorna och fällorna som används vid tillfångatagningen förorsakar svåra skador, och björnarna saknar ofta åtminstone en lem. Björnarna hålls inspärrade i burar som inte är större än deras egen kropp och de kan inte stå upprätt och knappast vända sig. En del fullvuxna björnar har varit i samma bur ända sedan de var ungar, och deras lemmar har blivit förvridna för att få plats i buren. De flesta björnar har endast några få tänder kvar p.g.a. att de har försökt gnaga sig ut ur buren, och de har ofta självförvållade sår. Björnarna lider av extrem smärta och ågest, och de gnäller ständigt och bankar sina huvuden mot järngallren. De flesta björnar är undernärda och uttorkade och lider av många sjukdomar såsom infektioner och tumörer. De får vanligen inte någon medicinsk vård, och gamla eller sjuka björnar som inte förmår producera galla kan helt enkelt lämnas att dö av hunger i sina burar.
Björnarna blir med jämna mellanrum ”mjölkade” för sin galla med hjälp av oerhört grymma och smärtsamma tappningsmetoder som förorsakar svåra infektioner och stort lidande. Tappningsmetoderna varierar från ”fritt droppande ” där björnen har ett hål i sin gallblåsa till tappning via en permanent kateter i björnens gallblåsa. Björnarna utsätts för denna fruktansvärda tortyr så länge de lever, ibland upp till 30 år. Ett antal björnar blir räddade av internationella välgörenhetsorganisationer såsom Animals Asia.
Galla är en vätska som produceras av levern och samlas upp i gallblåsan, och den används inom den traditionella kinesiska medicinen. Björngalla har använts i tusentals år, men först på 1980-talet blev gallbjörnuppfödning en industri. Trots att det finns många billiga och effektiva örtbaserade eller syntetiska alternativ för björngalla fortsätter björnuppfödningen. På senaste tid har björngalla också börjat användas i andra produkter såsom viner, energidrycker, tandkrämer, shampo och ögondroppar. Efterfrågan på björngalla finns framför allt i Kina, Japan, Korea, Vietnam, Malaysia och Taiwan. Björngallaprodukter kan också påträffas i Australien, Indonesien, Laos, Myanmar, Singapore, USA och Canada.
Som gallbjörnar används främst kragbjörnar, och de är antingen uppfödda på gårdarna eller blivit tillfångatagna i det vilda. Snarorna och fällorna som används vid tillfångatagningen förorsakar svåra skador, och björnarna saknar ofta åtminstone en lem. Björnarna hålls inspärrade i burar som inte är större än deras egen kropp och de kan inte stå upprätt och knappast vända sig. En del fullvuxna björnar har varit i samma bur ända sedan de var ungar, och deras lemmar har blivit förvridna för att få plats i buren. De flesta björnar har endast några få tänder kvar p.g.a. att de har försökt gnaga sig ut ur buren, och de har ofta självförvållade sår. Björnarna lider av extrem smärta och ågest, och de gnäller ständigt och bankar sina huvuden mot järngallren. De flesta björnar är undernärda och uttorkade och lider av många sjukdomar såsom infektioner och tumörer. De får vanligen inte någon medicinsk vård, och gamla eller sjuka björnar som inte förmår producera galla kan helt enkelt lämnas att dö av hunger i sina burar.
Björnarna blir med jämna mellanrum ”mjölkade” för sin galla med hjälp av oerhört grymma och smärtsamma tappningsmetoder som förorsakar svåra infektioner och stort lidande. Tappningsmetoderna varierar från ”fritt droppande ” där björnen har ett hål i sin gallblåsa till tappning via en permanent kateter i björnens gallblåsa. Björnarna utsätts för denna fruktansvärda tortyr så länge de lever, ibland upp till 30 år. Ett antal björnar blir räddade av internationella välgörenhetsorganisationer såsom Animals Asia.
